- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXVI. 1929 /
112

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

TEXTILARBETAREN

Sunt förnuft i olycksskyddet.

För någon tid sedan klagade en herre
i skattebetalarnas tidning Sunt förnuft
över att en skadad arbetare blivit
transporterad till läkare pr personbil och icke
betjänat sig av omnibusen, genom vilket
förfaringssätt försäkringsinrättningen
åsamkats ökade kostnader.

Riksförsäkringsanstalten passade
genast på och erinrade om olycksfallslagens
stadgande angående resekostnader i
förevarande fall och vilka stadganden gå ut
på att billigaste färdsätt må komma till
användning.

Härmed ha sålunda
riksförsäkrings-anstaltens ombud ute i landet fått en
tydlig fingervisning om att inte godkänna
räkningar på t. ex. bilresor, då skadan
inte anses vara av större farlighet. Men
vem skall i ett visst givet ögonblick
avgöra, huruvida den skadade bör snabbt
komma till läkare eller icke? Det vill synas
som om den svenska
försäkringsverksam-heten på detta område alltför mycket
rörde sig med petitesser. Ett litet sår kan
kanske ögonblickligen bli infekterat, om
icke sakkunnig vård så fort som möjligt
ägnas detsamma, skall man kanske då på
grund av skadans vid första påseendet
skäligen ringa omfattning lägga hinder i
vägen för den skadade att så fort sig göra
låter komma till läkare? Det där är
någonting som varken mannen i Sunt
förnuft eller riksförsäkringsanstaltens
ledning närmare övertänkt.

I övrigt är det ju så — i varje fall i
flera andra länder — att man söker att
förebygga kroppsskador vid arbete i
industrin. I Sverge har denna rörelse
ännu vunnit föga utbredning. Istället får
man bevittna, såsom nyligen skett i ett
fall vid Elevator i Ulriksdal, att
arbetsgivaren sätter sig upp emot
yrkesinspektionen, struntar i dess beslut och först
sedan arbetarna med strejkhot tvingat
honom att taga sitt förnuft tillfånga, går
med på att underhandla om utförandet av
de av yrkesinspektionen krävda
förbättringarna i arbetareskyddet vid
verkstaden.

Bergsingenjör Lars André har i
tidskriften Arbetarskyddet lämnat en
redo

görelse över samarbetet på
arbetarskyddets område mellan arbetare och
arbetsgivare i Förenta staterna. Ingenjör A.
tjänstgjorde under en längre tid vid ett
järnverk och var samtidigt medlem av
masugnsanläggningens
arbetarskydds-kommitté.

Inom var och en av järnverkets olika
avdelningar fanns en sådan kommitté,
sammansatt av förmän och arbetare och
representerande verksavdelningarnas alla
fält. Såsom självskrivna medlemmar i
varje sådan kommitté ingå avdelningens
chef, driftsingenjörerna och verkets
sä-kerhetsinspektör. Genom ständiga
inspektioner, genom överläggningar och
undersökningar och genom ett på detta
område förtroendefullt samarbete mellan
alla agerande avlägsnas bristerna i
arbetar-skyddsanordningarna. Arbetarna ha full
frihet att framföra sina önskningar och
sina synpunkter, och det är endast helt
naturligt, att dessa bli de för kommitténs
arbete allra betydelsefullaste.
Arbetsgivaren vet i regel att det kostar honom
mindre att ha tillfredsställande
skyddsanordningar på sina verkstäder, än att ge ut
ersättningar till större antal skadade, och
därför motsätter arbetsgivaren sig inte
reformerna härutinnan. Vid sina
sammanträden syssla kommittéledamöterna
med allt som kan tänkas förekomma inom
arbetarskyddsväsendet och få
demonstrera återupplivningar etc., etc. Genom
detta förtroendefulla samarbete blir
arbetaren intresserad av att de bästa möjliga
skyddsåtgärder komma till användning.
Hans uppslag tillvaratagas av
arbetsgivaren, han ser att han kan göra nytta även
på detta område och han känner sig
därför tillfredsställd.

Hur länge kommer det månne att
dröja, innan vi här i Sverge nått lika långt?

Att icke betala sina avgifter på ett
korrekt och punktligt sätt är detsamma
som att motarbeta organisationen. Den
medlem, som står på rest, är själv sin
värsta fiende, på samma gång han
missaktas av sina kamrater.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:55:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1929/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free