Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 TEXTILAR BE TAR E N
ment, som ofta tager sig uttryck i ord,
vilka de svenska arbetarna känna sig
mindre trakterade av och varigenom en
massa tvister och tråkigheter uppstå.
Jag har många gånger förundrat mig
över, att man i textilindustrin här i
landet behöver ha utländskt befäl. På
arbetsgivaresidan förklarar man detta
förhållande så, att de svenska teknikerna för
det första ej ha tillräcklig underbyggnad
och för det andra ej tillräcklig teoretisk
och praktisk utbildning. Man
framhåller, att såväl Tyskland som England ha
stora möjligheter att utbilda dugliga
tekniker. Det ligger givetvis sanning häri,
men lika sant är, att den svenska
textilindustrin icke gjort mycket för att ge en
svensk man den praktiska och teoretiska
utbildning, som erfordras. De svenska
män i ledande befälsställning, som vi ha
i textilindustrin här i landet, ha längre
eller kortare tidsperioder varit ute i
andra länder för praktik och studier, en
utbildning som de själva fått bekosta. De
ha mötts av stora svårigheter att komma
in i skolor och i fabriker, särskilt i
England. Så, efter en knapp utbildning,
varunder de mött svårigheter av skilda slag,
ej minst ekonomiska, komma de hem
igen. För utbildning av svenska
textiltekniker måste den svenska
textilindustrin träda hjälpande till. Vill den
uppehålla och utveckla sig måste den årligen
offra ett tillräckligt kapital för
utbildning av dugliga svenska tekniker, ett
kapital som driften får bära och som denna
indirekt kan återlämna genom att dugligt
folk har hand om ledningen. Ser man
efter vad som i detta avseende hittills
gjorts i vårt land, blir man rent av
förfasad. Här finns en vävskola i Borås
och en i Norrköping, den senare över 40
år gammal med relativt ringa understöd
av stat, kommun och fabrikantföreningen
i staden. Den har synnerligen knappt
lokalutrymme samt dåligt och otillräckligt
demonstrationsmaterial. Eleverna
undervisas i materialkännedom, spinning
och vävning. De få taga del av en
massa maskinritningar och söka tillägna sig
den kunskap, som härigenom är möjlig.
Man måste verkligen fråga sig, om man
här i landet gjort vad som kunnat göras
för att utbilda folk för textilindustrin.
Jag svarar härtill ett obetingat nej.
Ingen torde tvivla på, att vi här i landet ha
goda möjligheter att frambringa såväl
praktiskt som teoretiskt väl utbildade
textilmän, vilka skulle kunna sköta även
höga befälsbefattningar. I alla händelser
kan man mycket väl inom landet utbilda
goda förmän och med dem jämställda,
medan det högre befälet, som måste ha
en grundligare utbildning, självfallet
måste komplettera sina kunskaper i
främmande länder. Jag vill med detta
ha sagt, att om man ej i högre grad än
hittills vill beakta det förhållandet, att
söka utbilda svenska textiltekniker utan
i stället, såsom hittills, anlita utländsk
arbetskraft för beklädandet av
befäls-posterna och ej ens lämna det lägre och
mellersta befälet nödtorftig utbildning,
då är den svenska textilindustrin
knappast värd annat än tillbakagång.
Konkurrensen.
Ett annat förhållande inom vårt lands
textilindustri, som man på arbetaresidan
icke vill underlåta framhålla, är den
hejd-lösa inbördes konkurrens, som försiggår.
Arbetarna ha all anledning påtala detta
förhållande, emedan de själva bli mest
lidande genom denna strid. Även
kapitalet blir, om man nu skall fråga efter
detta, ej endast fruktlöst utan också
efter hand och utan nytta förtärt. Gives
det någonting och kan något vidtagas,
som i någon mån skulle kunna förhjälpa
textilindustrin in i ett bättre läge? Jag
tror det. Om man kastar en blick på de
nu här i landet arbetande textilföretagen,
skall man finna, att det är två olika slag
av företag, som ifråga om konkurrens
hålla sig i främsta linjen, som, även om
nettovinsterna icke äro stora, dock hålla
verksamheten uppe, nämligen de som
rationaliserat driften och de som äro minst
skuldsatta och dessutom ha reserverade
medel till förfogande. Dessa båda slag
av företag äro, jämte den utländska
konkurrensen, bestämmande för
prisbildningen. Man skall icke med fog kunna
påstå, att de svenska textilföretagen i
tillräcklig utsträckning förstått och förmått
att spara och reservera kapital för
even
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
