- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXVII. 1930 /
28

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

TEXTILARBETAREN

Arbetarnas medverkan till
förebyggande av olycksfall.

Av

Yrkesinspektören A. H. Rosengren, Stockholm.

Redan så tidigt som vid tillkomsten av
nu gällande lag om arbetareskydd, eller
närmare bestämt år 1912, hade man
blicken öppen för den direkta hjälp, som man
skulle kunna påräkna av arbetarna, när
det gällde att minska
olycksfallsfrekven-sen inom industrin. Välbekant torde
också vara, att arbetarna vid varje företag
enligt samma lag ha rätt att bland sig
utse ett eller flera ombud, vilka i vad det
gäller arbetets säkerhet och sundhet ha
att till yrkesinspektören vid hans besök
framföra arbetarnas önskemål. Dylika
ombud finnas också numera inom
fabriksindustrin i stor utsträckning utsedda —
åtminstone vid de större företagen — och
det är ej tvivel underkastat, att ej dessa
ombuds insats varit av stor betydelse i
åsyftad riktning. Deras värdefulla hjälp
är också uppskattad av
inspektionsför-rättarna, enär även den minutiösaste
inspektion ej kan påvisa eller klarlägga alla
riskmoment på en arbetsplats, särskilt
som de ofta ej äro tillfinnandes vid
in-spektionsbesöket.

Ombudsinstitutionen borde emellertid
givas en fastare organisation, och bland
arbetsgivarna bedrives också propaganda
i syfte att få till stånd ett direkt
samarbete mellan skyddsombuden och de olika
arbetsledningarna. Vid företagen borde
dock i motsats till vad nu i regel är fallet
varje underavdelning ha sitt särskilda
ombud, även om avdelningen i fråga ej
skulle erbjuda några påtagliga
olycksfalls-risker. Ett ombud å varje avdelning ger
ej endast ett markerat uttryck för
arbetarnas beredvilliga medverkan i syfte att
minska antalet olycksfall utan är även av
stort värde såsom ett led i den
propagandarörelse till säkerhetens fromma, som på
senare tid alldeles särskilt
uppmärksammats. Utöver underavdelningarnas
ombud borde åtminstone vid de större
arbetsplatserna utses en representant för
ombuden, vilken kunde tänkas följa in-

spektionsförrättaren genom företagets
olika avdelningar. Av allra största
betydelse för ett gott samarbete mellan
arbetsledningen och skyddsombuden är
emellertid att till ombud endast väljas personer
med förutsättningar för uppgiften, först
och främst då gott omdöme.

Det har flerfaldiga gånger påpekats
det opraktiska i att låta allt skyddsarbete
ligga nere under avvaktan på
yrkesin-spektörens besök. Detta, bör icke ske,
utan böra skyddsombuden mera allmänt
vända sig direkt till arbetsledningen och
söka få rättelse till stånd och först om
detta skulle misslyckas vända sig till
yrkesinspektören. En sådan hänvändelse
bör ske till driftsingenjören, ej till
närmaste förman eller verkmästare. Vid
företag, där direkt samarbete med
skyddsombuden är ordnat och särskild
tjänsteman utsedd att omhänderha
skyddsfrågan, göres givetvis anmälan till denne.

En sak, som helt säkert även skulle
bidraga till att giva hela
ombudsinstitutionen en fastare organisation, vore om de
utsedda ombuden ville på arbetsdräkten
böra ett väl synligt märke, angivande
deras karaktär av skyddsombud. Denna
fråga har så till vida förberetts av
Föreningen för arbetareskydd, att föreningen
ställt sig som förläggare för ett dylikt
märke. Detta, som är utfört i mässing
med svart emalj erad botten, bär
inskriften ”Skyddsombud” och priset är endast
50 öre. Naturligtvis kommer mången att
säga: ”Vad skall nu detta tjäna till?” Ja,
funnes det ett universalmedel, som med
ens kunde förhindra alla olycksfall, då
hade ett dylikt märke ingen betydelse,
men nu måste man försöka alla möjliga
utvägar för att stimulera intresset för
skyddsfrågan. Märket upplyser ej blott
vederbörande arbetsbefäl om vem som är
ombud, utan även alla arbetskamraterna
på avdelningen få, då de i sitt dagliga
arbete komma i beröring med
skyddsombudet, en ständig erinran om att var och en
bör göra sitt bästa i syfte att förebygga
olycksfall. En stor del av olycksfallen
inträffa nämligen enligt föreliggande
statistik under sådana omständigheter, att de
skulle ha kunnat undvikas genom endast
personlig försiktighet och omtanke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:55:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1930/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free