- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXVII. 1930 /
47

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTILARBETAREN

43

gen har en ny trikåavdelning igångsatts
vid Malmö Manufakturaktiebolag.

Samme inspektör påpekar, att i två
större färgerier under 1929 införts
moderna och effektiva
avimningsanordnin-gar, vilka fungera på ett
tillfredsställande sätt.

Slutligen konstateras av ett flertal
yr-kesinspektörer, att intresset för
förebyggande av olycksfall vid textil- och därmed
jämförliga fabriker är i uppgående -—
tydligen beroende på att olycksfallens
kostnader äro ganska kännbara och
tydligt påvisbara samt på övertygelsen om
att avsevärda summor kunna inbesparas
genom minskning av
olycksfallskostna-derna, d. v. s. olycksfallen.

Då man vet, att av 100 olycksfall
ungefär 90 inträffa under sådana
förhållanden, att de ej kunnat förebyggas av
skyddsanordningar på maskiner (ungefär
33 olycksfall av 100 inträffa vid
maskiner, och av dessa 33 skulle blott 10 eller
11 kunnat förebyggas genom
skyddsanordningar på maskinerna), måste
tydligen upplysningsarbete bliva medlet i
striden mot 90 proc, av olycksfallen. Den
fullt lika viktiga uppgiften att främja
arbetets sundhet och därigenom
förebygga ohälsa och yrkessjukdomar får dock
icke försummas utan måste städse
beaktas.

Fr. N.

Automatmänniskan.

Industrialiseringen och rationaliseringen gä
med stormsteg framåt. Maskinen erövrar
alltjämt nya områden och ersätter i allt större och
större utsträckning människan själv. Det säges,
att maskinen är män,niskans tjänare, och detta
borde vara sant. Tyvärr är maskinen t. v. endast
ett fåtal människors lydiga tjänare.
Människorna kunna nämligen indelas i två grupper: de
betjänade och de tjänande. Den förra gruppen är
den minsta men den mäktigaste, ithy att den har
både maskinen och övriga människor i sin tjänst.

Maskinen är en snäll och lydig tjänare. Den
kan, sättas igång och stannas av precis när dess
herre vill. Den äter, arbetar och lämnar frän sig
avfallsprodukterna precis när dess herre önskar.
Den behöver inte vila, äta och dricka på bestämda

tider, inte sova och inte -— tänka. Den knorrar
aldrig över sin herres infall utan lyder snällt
varje befallning, som göres i form av ett
handgrepp eller en tryckning pä en knapp. Den
organiserar sig inte i fackförening, kräver inte
högre lön och kortare arbetstid, ställer inte till med
demonstrationer och hotar inte med revolution.
Följaktligen, är maskinen den idealiske tjänaren,
och det är inte att förvåna sig över att den
betjänade delen av mänskligheten tycker, att den
tjänande delen bör bli så maskinlik, så automatisk
som möjligt.

Vår tids ingenjörskonst sysslar inte bara med
att konstruera sådana saker som
automatvävstolar o. d., den sysselsätter sig sedan, länge tillbaka
även med problemet att konstruera en
maskinmänniska, en människa av metall i stället för den
av kött och blod. Det vore naturligtvis idealiskt
för en del av de betjänade människorna att ha en
dylik automatmänniska till sitt förfogande. Tänk
om societetens fina fruar hade mekaniska
hembiträden, som man sätter i rörelse och stannar av
bara genom att trycka på en knapp! Dessa
hembiträden skulle aldrig vara obstinata, aldrig
klaga över mat och behandling, aldrig ta emot
fästmän i köket o. s. v. En enda olägenhet skulle
vidlåda ett dylikt mekaniskt hembiträde; det
skulle inte tjäna mycket till att gräla på
detsamma. Säkerligen äro många av överklassens fruar
så inrättade, att de för sin trivsels skull måste ha
något väsen att gräla pä. Livet skulle bli ett litet
helsike för dem, om de inte hade någon
underlydande att skälla ned. Man finge nästan befara, att
en del av dem kunde komma att spricka av ilska,
om de vore tvungna att gräla på ett väsen, som
inte mer än väggen begriper vilken betydelsefull
och farlig person matmodern är. Däremot borde
ju maskinförmannen vid fabriken vara
eftersträvansvärd. Hur idealiskt skulle det inte vara att
ha en förman, som rent mekaniskt och utan
hänsyn skäller ned, knuffar till och på annat sätt
trakasserar arbetare. Det skulle göra susen i mer än
en textilfabrik i detta avlånga land.

Vi behöva dock, gu’bevars, inte anstränga oss
för att konstruera en dylik maskinmänniska.
Tekniken arbetar oavbrutet på att automatisera,
rationalisera människan av kött och blod. Det
mekaniska arbetet vid maskinerna gör henne
alltmer automatisk. Hennes muskler och nerver
arbeta i takt med maskinen, hennes
prestationsförmåga är genom Taylorsystem och andra dylika
system undersökt och matematiskt uträknad,
hennes rörelser vid maskinen äro förutbestämda,
hen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:55:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1930/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free