Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
13
Textilarbetarna under husbondeväldets dagan
Interiörer och tidsbilder från 1700-talets Göteborg, där
flertalet arbetare hörde till textilindustrin.
I.
Textilindustrin var ju den s. k.
frihetstidens skötebarn, och det var också denna
industri, som under 1700-talet sysselsatte
det största antalet arbetare.
Rörande arbetareförhållandena inom
textilindustrin under 1700-talet har
ned-tecknaren av dessa rader lyckats framleta
en del intressanta uppgifter. De avse
huvudsakligen förhållandena i Göteborg, som
på den tiden bedrev en jämförelsevis
omfattande textilindustri, men förhållandena
voro ju tämligen likartade inom hela
landets textilindustri.
Flyttningen från en stad till en annan,
från en fabrik till en annan, var en
procedur, som nogsamt kontrollerades från
hallrätternas sida. Ville den vandrande
kläd-makargesällen undvika obehag och
trakasserier, måste han ha ett av vederbörande
hallrätt utfärdat flyttningsbetyg. Ett
sådant flyttningsbetyg, utfärdat den 11
mars 1753, hade följande lydelse:
”Alldenstund klädemakaregesällen Christ. Jac.
Fischer anmält sig vara sinnad att pä sitt
hantverk resa härifrån till Stockholm, och därföre om
behörigt resepass anhållit, fördenskull och som
be-mälte Fischer ifrån dess patron uppvist riktigt
avsked, ty varder han till följe av Kongl. Maj:ts
allernådigst utfärdade hallordning av år 1739 och
dess 2 art. 12 § härigenom förpassad, med hörsam
tjänst- och vänlig begäran till alla vederbörande
som på de resande tillkommer hava någon uppsikt,
att låta honom Fischer sä som i dess rätta resa
stadd, få fritt och obehindrat passera.”
Hade gesällen icke ett sådant intyg,
utan gav sig i väg utan erhållet laga
tillstånd, blev han understundom på begäran
av mästaren eller fabrikanten genom
hallrättens försorg efterlyst i hela riket. Så
kom till Göteborg den 28 juli 1742 en
skri
velse i sådant ärende från hallrätten i
Norrköping:
”För någon tid sedan hava tvenne
klädesma-karegesäller, Johan Werner Schrichler och Georg
Sällinch, olovligen gått ifrän deras verkstad på
fabrikerna härstädes, ävenledes en spinnerska vid
namn Anna Stina Pehrsdotter, vårföre denne
rätten låtit sig angeläget vara att på allt sätt bem:te
gesäller och spinnerska efterspana och till den
ändan så hos lovl. hallrätten i Stockholm som
flerstädes låtit dess skrivelse därom avgå. Som nu
rätten nyligen är vordet berättat det dessa
arbetare sig i Göteborg vid fabrikerna därstädes
uppehålla skola ... hörsamm,eligen begära det täcktes
lovl. hallrätten i Göteborg foga benägen anstalt det
desamma fordersammast och genom kronoskjuts
måga hitförda bliva.”
I allmänhet gjordes frågan om
avflyttning från en fabrik godvilligt upp mellan
arbetare och fabrikant. Understundom
kunde dock hända, att enighet i den saken
icke kunde träffas mellan parterna, och då
hade de att vända sig till hallrätten med
sitt ärende.
En tidsbild från husbondeväldets dagar.
Tvister mellan arbetare och
arbetsgivare drogos ofta in för hallrätten och här
må anföras ett exempel på den vanliga
utgången av dylika mål: att hallrätten
ställde sig på fabrikantens sida. Men man får
ju betänka, att arbetarna icke hade någon
representant eller förespråkare i
hallrätten.
I januari 1766 ”tilltalade spinnerskan
Catharina Falkeroth sin mästares hustru
Maria Ziegler för det hon skall henne med
hugg och slag överfallit och vårföre hon
påstår ifrån fabriken bliva entledigad”.
”Hustrun Ziegler nekade intet” — heter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
