Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hisa Peterson-Berger:
Arbetsformedlingstjänstemannens syn på saken.
Man blir permitterad och man går till
arbetsförmedlingen., ty det skall man ju göra för att få
ut understöd från sin arbetslöshetskassa.
Låt oss anta, att fru A. är anställd vid en firma
i Stockholm. Fru A. går då upp till
arbetsförmedlingen vid Regeringsgatan en trappa upp in i ett
väntrum, som är lika trist som ryktet säger och
där måste fru A. till sin förargelse vänta, ty andra
i samma ärende ha infunnit sig före henne. Fru
A., liksom alla andra husmödrar utan undantag,
avskyr köer, trots att köbildning är en vanlig
företeelse överallt och vid alla tillfällen, men det
bättrar inte upp humöret, hur van man än är.
Äntligen får fru A. komma in. Mien, det är ju
faktiskt ett trevligt rum! Tavlor på ljusa väggar
och så får man sitta ner under det man expedieras:
Men varför behöver människan vid skrivbordet
fråga så mycket? Flyttningsbetyg, s. k.
prästbetyg, eller arbetsbetyg? Nej det har fru A. inte med
sig. Medlemsbok? Jo medlemsboken har fru A.
med, men varför skulle hon ha med sig något
annat? Skrivbordsdamen förklarar, att hon måste
göra en inskrivning, och ju utförligare den är de-
Låt oss besjälas av ansvar och ge styrelsen
hjälp och stöd. Därmed slår vi vakt om vår
egen sak och vår egen avdelning.
Det gäller slutligen att inse vikten av
solidaritet med hela vår organisation — en
självklar sak, som dock inte alltid beaktas. Det
ligger i mångens kynne en viss benägenhet
att vara sig själv nog, och detta alstrar
likgiltighet för organisationsarbetet. Om man
blivit med i föreningen, så gör man dock inte
så värst mycket för den. Och man har inte
lätt för att känna en varm och förpliktande
solidaritet mot den gemensamma centrala
organisationen, mot förbundet.
Denna trånga inställning har naturligtvis
sina orsaker, men den är trots detta oriktig
och oförsvarlig. Vårt förbund är ju en
sammanslutning av de enskilda avdelningarna,
till ledning och tjänst för våra gemensamma
strävanden. Yi har därför ett starkt intresse
av att hela organisationen är i prima
arbetsform — och detta intresse måste ta sig
uttryck i sympati, lojalitet och stöd åt vår egen
organisation och dess ledning. Att vara sig
sto bättre är det för den arbetssökande. Det låter
ju litet konstigt, tycker fru A., men det är väl bäst,
att hon får det som hon vill med sin "inskrivning".
— Hur länge är fru A. permitterad?
-— Det dröjer nog en månad. Det beror på när
vi får in material.
— Då kanske fru A. skulle vilja ta något arbete
under tiden?
Fru A. måste nästan le åt en sådan fråga. Inte
vill fru A. lämna sitt gamla arbete, där hon trivs
så bra. Fru A. får en förklaring, att det endast
gäller för den tid, hon är permitterad, vartill fru
A. genast svarar, att det skulle inte verkmästaren
tycka om. Rätt vad det är, kanske han kallar och
då måste man komma genast. Och förresten vill
fru A. vila upp sig nu, när hon är ledig; det har
varit en ansträngande säsong och det är mycket,
som skall göras hemma. Nej arbete vill fru A.
inte ha, det säger hon bestämt nej till.
Men nu blir arbetsförmedlingstjänstemannen
litet mindre frågvis och opersonlig. Hon börjar
emellertid med ännu en fråga till fru A., vilken
hon nästan besvarar själv. Om fru A. läst igenom
själv nog, att för de egna angelägenheterna
glömma det stora, gemensamma, det är en
osund och oriktig inställning, antingen den
kommer till synes hos den enskilde eller hos
en underavdelning. Och dock är den inte så
alldeles ovanlig.
Vi har alla behov av att göra vår
organisation stark och effektiv. Vi kan inte i den
komplicerade nutidstillvaron vara oss själva
nog, utan måste gemensamt lösa vissa
uppgifter. Yi samlas inom våra avdelningar, och
dessa bildar i sin tur den centrala
organisationen. Som enskilda medlemmar har vi
ansvar mot vår avdelning och dess styrelse. Och
vår avdelning har självfallet i sin tur samma
ansvar mot det hela.
När vi helt och fullt inser detta, och låter
denna insikt prägla vårt sinne och våra
handlingar, då först kan vår organisation komma,
till sin rätt. Då blir den ett ypperligt stöd
för våra strävanden. Då blir den en utmärkt
hävstång för vår gemensamma lyftning. Det
är ju detta vi vill. Men vill vi målet, så måste
vi också vilja medlen.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
