Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stadgarna för medlemskapet till
arbetslöshetskassan? Nej, det förstår hon, att fru A. inte gjort,
hon har aldrig fått nägot jakande svar på den
frågan hittills. Formuleringen är inte lättläst och dat
är sällan, som man läser stadgar till försäkringar,
man tar, man brukar nöja sig med en muntlig
översikt. Men nu anser emellertid tjänstemannen,
att hon måste upplysa om, vad besöket på
arbetsförmedlingen innebär. Visst är det en
arbetslöshetsförsäkring, som skall lämna ut understöd, när
man är arbetslös, men man måste söka arbete —
och det gör man i och med besöket på arbetsför
medlingen — och när arbetsförmedlingen inte har
något lämpligt arbete till skälig lön att erbjuda,
då men först då, får fru A. en stämpel i
karens-eller kvittokortet, som utvisar, att hon på
arbetsförmedlingen sökt men inte erbjudits något arbete.
Fru A. blir fundersam: men det är ju egendomligt,
att hennes kamrater fått gå här i så många år och
det aldrig talats om arbete förut. Tjänstemannen
försöker förklara, att det är skillnad på tiderna nu
mot bara för ett par år sedan. Nu är det ont om
arbetskraft överallt. Arbetsgivarna ringer till
arbetsförmedlingen och ber förmedlingen skicka så
och så många för något visst angivet arbete.
Någon större vana i en viss bransch fordras inte
alltid, försäkrar arbetsgivarna. Tjänstemannen lovar
försöka, ser bekräftande i
arbetsförmedlingsstatistiken, att så och så många anmält sig arbetslösa
i just den efterfrågade branschen, ty alla även
permitterade kassamedlemmar, som besöka
arbetsförmedlingen, registreras som arbetssökande perso
ner. Lagen om erkända arbetslöshetskassor
kräver nämligen, att medlemmarna för
utbekommande av understöd måste söka arbete på
arbetsförmedlingen hur kort permitteringsperioden än är.
Fru A. börjar emellertid bli smått förargad. I
tio års tid har fru A. betalt in till sin
arbetslöshetskassa och aldrig brytt sig om eller behövt ta
ut sitt rättmätiga belopp. Men nu vill fru A. ha
ut sitt understöd. Skrivbordsdamen försöker
förklara, att det inte är en sparbank utan en
försäkring, där utbetalning sker endast under vissa
villkor. — Mien förgäves. Fru A. har blivit riktigt
förargad. Det här är väl onödiga trakasserier! —
Arbetsförmedlingstjänstemannen vädjar: Fru A.
måste försöka förstå, hur vi har det här på
arbetsförmedlingen. Hit ringer arbetsgivarna, ringer
och undrar, om vi aldrig har några, som vi kan
skicka. Han har hört sägas, att det finns rätt
mycket folk i väntrummen på arbetsförmedlingen.
Skall vi på förmedlingen neka till det eller
försöka försvara ett system, som ger rätt till
understöd i stället för arbete? Det kan vi inte.
Fru A. kommer med nästa motskäl: hon vill
inte bli av med sin gamla arbetsgivare, där hon
trivs bra och tjänar bäst, eftersom hon är invand
vid ett visst moment. Tjänstemannen säger, att
naturligtvis kan fru A. inte tjäna lika mycket vid
ett nytt moment, som ett hon är fullt van vid, men
alltid blir det mycket mer än vad understödet ger.
Hon ringer gärna upp fru A:s arbetsgivare och
frågar verkmästaren, när fru A. kan få börja och, om,
ifall det dröjer en månad, fru A. kan få ta ett
annat arbete, medan hon väntar på sitt ordinarie. Nil
skyndar fru A. att inflika: det undrar hon inte
alls på att arbetsgivarna inte har något emot att
avskeda folk på det sättet eller att slippa betala
semesterpengar till sina gamla anställda. Men det
kan tjänstemannen upplysa, att något sådant icke
kan förekomma. Det tillåter varken
kollektivavtalslagen eller semesterlagen.
Fru A. har emellertid fler invändningar att
göra: varför skulle just hon behöva ta något
arbete? Hon har så många kamrater, både yngre och
ogifta, som bara går och "stämplar" och ännu inte
skickats på något arbeta? Som svar på den
invändningen får fru A. höra att det lyckligtvis inte
är ofta det skälet framföres, ty det måste man säga
är mycket osolidariskt och negativt. För övrigt
försöker vi på arbestförmedlingen nog att komma
till tals med alla våra besökande, men tiden
till-låter ju inte alltid så här långa diskussioner. Men
det är självklart, att man på arbetsförmedlingen
inte kan ta hänsyn till sådana personliga
förhållanden, som inte har direkt med anställningen att
göra. I två ur yrkesskicklighet fullt likvärdiga
fall får naturligtvis personliga förhållanden och
önskningar vara avgörande.
— Man tvingas alltså till arbete?
— Fru A., ingen kan tvinga Er till något arbete,
Ni inte vill ha, men har Ni gått in på en
överenskommelser, som denna statsunderstödda
försäkring utgör, så skall Ni inte bara hålla den så länge
den är till Er fördel — skenbara fördel skulle jag
vilja säga — och bryta överenskommelsen, så fort
den är Er misshaglig.
— Men om jag nu skulle ta något arbete, så vill
jag bara ha det som jag är van vid och inte något
vad som helst.
— Då måste jag påminna fru A. om ännu en
sak, som framgår av Era stadgar, att det inte är
en yrkesförsäkring utan en
arbetslöshetsförsäkring i allmänhet. D. v. s., Ni är skyldig ta arbete,
som Ni kan utföra och får skälig lön för. Man
det behöver vi ju inte diskutera nu, då det finns
arbete inom Ert fack. Otåligheten växer i
väntrummet, det känns ända hit in, så vi bör nog av-
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
