Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Hvad har studiet af menniskorasernas hufvudskålsbildning hittills uträttat och hvad torde vi närmast hafva att vänta af denna forskning? Af D:r Gustaf Retzius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långt när ej kända, ja man vet ännu t. o. m. ej, hvad man bör anse
såsom en särskild ras.
Orsaken till att ett så relativt ringa resultat är vunnet kan
ligga i de svårigheter som ämnet sjelf bjuder, men den kan ock
bero af felaktigheter i de använda forskningsmetoderna. Antagligen
hafva begge dessa omständigheter, hvar i sin stad, bidragit
till, att man ej kommit det sökta målet närmare än som skett. Det
är af vigt att göra klart för sig alla de väsentligare felkällor, som
vid dessa undersökningar förekomma och att i möjligaste mon undanrödja
dem. Först då kunna vi af framtidens forskning vänta ett
verkligt framåtskridande.
Ämnets svårighet ligger i så öppen dag och har dessutom så
ofta blifvit framhållen, att den här endast ur sina vigtigare
synpunkter behöfver påpekas. Redan samlandet af undersökningsmaterialet
möter betydliga, ofta oöfverstigliga hinder och ger upphof till
fel. Äfven de lägsta vildar äro »våra bröder»; vi kunna ej gå ut i
skog och mark och skjuta dem såsom vilda djur, ej en gång om vi
äro eldade af det mest upphöjda, vetenskapliga syfte. Det är derför
endast tillfälligtvis och mer indirekt som icke-europeiska menniskorasers
kranier och andra kroppsdelar komma i våra händer. De
upptagas vanligen af någon sjöfarande vid stranden af någon mer
eller mindre okänd kontinent eller ö och hemföras såsom kuriosa;
när de slutligen hamna i en vetenskaplig samling, vet man ofta ej,
från hvilken trakt af jorden de egentligen förskrifva sig. Sådana
osäkra kranier finnas i hvarje större museum och hafva säkerligen
mer än en gång gjort oreda inom kraniologien. Ofta insamlas
kranier på gamla stridsplatser; på detta sätt hafva hela serier af
afrikanska och amerikanska raskranier kommit till våra muséer. Men
äfven om man vet, — hvilket ingalunda alltid är händelsen — namnet
på de stammar som der en gång kämpat mot hvarandra, ligga
dessa de förra fiendernas hufvudskålar vanligen blandade om
hvarandra, utan annat rasmärke än det som skelettdelarna i sig sjelfva
kunna ge. Ett sådant material kan naturligtvis ej utgöra egentlig
bas för slutsatser; för att det skall vara användbart fordras, att man
på förhand skall i grund känna samma rasers kranieform, eljest
uppstår en circulus in demonstrando, och tyvärr har mer än en gång
en sådan cirkelbevisning förekommit och gjort ofog. Nära nog
detsamma kan allt för ofta sägas om de kranier och kranieserier, som
uppsamlas på gamla, mera fredliga begrafningsplatser. Man känner
sällan med någon säkerhet, till hvilken ras de der begrafna individer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
