Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaror och vattnet synes öfver allt hvimla af de större arterna,
medan de smärre försvinna för afståndet. Hvarje högre liggande
utsprång i bergen är fullsatt med Alkor och Grislor och hvarje
gräsbevuxen afsats hafva Stormfoglarne tagit i besittning, medan
längst nere vid vattnet på de våta, af vågsvallet djupt urholkade
klippstyckena, grupper af de korplika Skarfvorna, orörliga och
upprättstående, förefalla liksom onda andar bevakande ingången till
trollens underjordiska tillhåll.
Låter man ett väldigt stenblock från höjden rulla ned i hafvet
uppstår ett sällsamt tumult. Kanske träffar det fallande
klippstycket först en olycklig, i nästet rufvande Stormfogel, rullar derpå med
sats på sats och väckande tusenfaldigt eko allt längre och längre
ned i afgrunden, än upprifvande djupa spår på de gräsbevuxna
afsatserna, än splittrande sig mot en framspringande klippspets och
skingrande de förskrämda fogelskarorna i alla riktningar. Dessa
otaliga uppflygande flockar beteckna den ödeläggande kosa
stenblocket tagit, till dess det slutligen, dragande med sig talrika offer,
försvinner bland de fräsande bränningarne.
Till oerhördt antal samlar sig Stormfogeln under sin
liggningstid på St. Kilda och utgör för infödingarne öns allra vigtigaste
produkt. Man träffar honom på de högsta klippväggarne och blott
på sådana, som äro försedda med små, gräsbevuxna utsprång.
Så snart man griper honom utsprutar han en klar bernstensfärgad
olja, hvilken af öboerna berömmes såsom ett universal-medel mot
alla yttre åkommor, synnerligast mot kronisk rheumatism, samt
derjemte tjenar dem till lampolja för vintrarna. Den bästa erhålles
af de gamla foglarne, då jägaren, som nattetiden smyger sig öfver
dem på klipporna, i detsamma han griper dem, hårdt tilltrycker
deras näbbar, och betäcker deras hufvuden med det torkade
magskinnet af en hafsula, deri han uppfångar och förvarar den
utsprutade oljan.
Det är isynnerhet under Stormfogelns förföljande, som
fogelfångarne på St. Kilda så ofta sätta sitt lif på spel. Två af dem
begifva sig, försedda med långa tåg, till yttersta randen af
afgrunden. Derpå lindar den ena det starkaste af de medförda tågen
under sina armar, rundt omkring kroppen, och tagande ändan af
det andra tåget i handen nedhissas han från klippan. Kamraten
står på något afstånd från bergskanten, i det han med båda
händer håller hisslinan, som han äfven bundit om lifvet på sig, och
blott långsamt släpper efter, medan han låter signaltåget glida fram
mellan sina fötter. Så snart fogelfängaren hunnit en afsats i
klippväggen der Stormfoglar slagit ned, bereder han sig att börja sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
