Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af det vanliga sättet att beskrifva Macchiavelli, säger han,
skulle man kunna tro att han varit sjelfva den lede frestaren i
egen person, den onda principen personifierad, upptäckaren af hämnd,
hat och ärelystnad, menedens ursprungliga uppfinnare och att, före
offentliggörandet af hans olyckliga Furste, aldrig en skrymtare, en
tyrann, en bedragare, en antagen dygd eller ett maskeradt brott
funnits till i verlden.
Det är i sanning, knappast möjligt för någon, som ej är
djupare invigd i den Florentinska litteraturens och historiens mysterier,
att utan fasa och bestörtning läsa den beryktade afhandling, som
öfverhöljt namnet Macchiavelli med så mycken vanära. Ett
sådant afslöjande af den naknaste och oblygaste skändlighet, en så
kall, beräknande och systematisk nedrighet tyckes snarare tillhöra
en djefvul än ens den mest sjunkna menniska. Principer, som
äfven den mest förhärdade spetsbof knappast för sin trognaste
medbrottsling skulle vågat antyda, eller, utan förklädningen af någon
undskyllande sofism, bikta ens för sig sjelf, bekännas här utan
ringaste omsvep och antagas såsom grund-axiomerna för all politisk
vetenskap.
Det är ej förvånande, att vanliga läsare tänka sig författaren
till en sådan bok såsom den mest förhärdade, den skamlösaste af
alla menskliga varelser. Vise män hafva dock alltid varit böjde
att med stort misstroende anse den stora hopens englar och
demoner, och i närvarande fall hafva flere omständigheter föranledt
äfven ytliga betraktare att ifrågasätta rättvisan af massans omdöme.
Det är allmänt bekant, att Machiavelli under hela sitt lif var en
nitisk republikan. Samma år då han skref denna sin handbok i
konungalist, led han fängelse och tortyr för den allmänna frihetens
sak. Det synes oförklarligt, att en sådan frihetens martyr skulle
afsigtligt hafva uppträdt såsom tyranniets apostel. Flere utmärkte
skriftställare hafva derföre i detta olyckliga arbete sökt spåra
någon fördold mening, mera öfverensstämmande med författarens
karakter och lefnad, än den, som visar sig vid första påseendet.
Så antaga t. ex. somliga, att hela afhandlingen ej är annat än en
djupsinnig ironi, ämnad till en varning för folken mot ärelystne
mäns ränkor. Det skulle vara lätt att genom hänvisningar till många
ställen i sjelfva boken vederlägga både denna och andra, ännu
klyftigare försvarsmeningar; men den mest slående vederläggningen är
den, som innebäres i Macchiavellis öfriga skrifter. I alla hans
arbeten, i hans komedier, ämnade till hopens förlustelse, i hans
Diskurser öfver Livius, skrifna för de mest enthusiastiska
patrioterna i Florens, i hans Historia, tillegnad den aktningsvärdaste af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
