Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
destomindre tala mänga af herrar riksdagsman ständigt om
nödvändigheten att nedsätta embetsmännens löner.
Edith har redan varit gift ett par månader och tyckes
alldeles ha kommit på andra tankar i afseende på giftermåls-balken,
ty hon ser så sällhetsstrålande ut, som man rimligtvis kan begära
af en ung fru. Hvad Gertrud beträffar, ha vi ej så glada nyheter att
meddela, ty, ehuru hennes helsa varit betydligt bättre, har glansen i
hennes ögon redan fördunklats och kindernas nyutslagna rosor
redan bortvissnat — vi frukta, att ett själslidande tärer på den arma
flickans hjerta. Doktor H., hennes fästman, har lemnat
hufvudstaden och erhållit befattning som bruksläkare, i afvaktan på en
bättre plats. Som båda de förlofvade sakna förmögenhet, nödgas
man uppskjuta tanken på giftermål till dess ljusare utsigter öppna
sig. Men doktor H. tyckes, såsom många andra fästmän, ha ledsnat
pä att gå och vänta, ty hans bref blifva allt mindre varma, allt
sällsyntare, och Gertrud, som ej vill öka den redan nog tunga
börda, hvilken hvilar på den bekymrade modrens skuldror, och ej
vill störa den älskade systerns nyknoppade lycka, gömmer sitt qval
inom eget bröst och gråter endast ut sin oro och smärta i
jungfruburens enslighet.
Emellertid hviskar det beställsamma ryktet, att doktor II.
bortlagt sin förlofningsring, samt tyckes egna en varm hyllning åt
fröken S., hans rike principals enda dotter, som å sin sida ej
betraktar honom med ogynnsamma blickar. Gertrud skrifver då till
honom ett innerligt och allvarligt bref, samt erhåller ett temligen
snäft svar, deri han säger "att om hon ej har mer förtroende till
honom, än att hon lyssnar till folks dumma prat, så är bättre att
göra slut först som sist," etc. Det var en hård pröfning för
Gertruds varma, trofasta, älskande hjerta, men nu som alltid led hon
med undergifvenhet, utan knot, utan bitterhet. Moderns tilltagande
sjuklighet, som slutligen utbröt i ett obotligt ondt, gjorde lifvet än
tyngre för den stackars Hickan, hvilken dock bar sitt öde med ett
hjeltemod, som ofta nog utmärker den svaga qvinnan, och i det
tysta och fördolda utkämpades mången hård strid. Outtröttligt
och kärleksfullt vårdades den arma sjuklingen af Gertrud och
efter ett långvarigt lidande utandades hon sin sista suck vid den
ömma dotterns hjerta. Svår hade den förflutna tiden varit för
Gertrud, men den stillhet, den hvila, den tomhet, som följde på
moderns bortgäng, föreföll henne än tyngre att bära.
Då fick hon höra, att den unga grefvinnan E., som led af en
farlig bröstäkomma och skulle tillbringa vintern i södra Frankrike,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
