Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
önskade sig ett svenskt fruntimmer såsom sällskap för sig och
vårdarinna för sina tvenne små flickor. Gertrud kände, att endast
ombyte af vistelseort och tvungen verksamhet kunde rädda henne
från att försjunka i melankoli, hvarföre hon hastigt fattade sitt
beslut och anmälde sig till denna plats, samt blef antagen. Hon
blef för den sjuka ej allenast ett älskligt och behöfligt sällskap,
utan snart äfven en kär vän, och när det unga af döden länge
märkta offret kände sin sista stund nalkas, anförtrodde hon åt
Gertruds moderliga vård sina sinå älsklingar. Gertrud glömde sina
egna sorger för att deltaga i sin omgifnings smärta och blef för
de moderlösa små ilen ömmaste vän och vårdarinna. De återvände
ej till hemlandet annat än på ett och annat besök, utan bebodde
egentligen en täck villa vid Geneversjöns tjusande stränder,
hvarifrån de tidtals gjorde längre eller kortare utflykter. Då tillfället
så medgaf, öfvade sig Gertrud ännu alltid i sin vackra talang, som
hon betydligt utbildat under vistande i så väl Dusseldorf som
Paris, i hvilka båda städer grefve E. förskaffat henne de bästa
mästare.
Sålunda hade flera år förgått, då Edith erhöll ett bref,
dateradt Dresden, hvarur vi skola meddela följande:
Min egen Edith!
Jag har anledning förmoda att inom kort en förändring
förestår för oss alla. Grefven tänker visst på att gifta om sig och
att på allvar återvända till fäderneslandet. Jag blir då icke
allenast obehöflig för mina små älskade skyddslingar, utan kanske
äfven, som ofta händer, mer än öfverflödig för den blifvande
grefvinnan och bereder mig derföre på att lemna min befattning för
att söka mig ett hem — jag vet dock ej hvar. Jag är ändå ej
annat än en stackars vilsekommen fogel, jag vill ej precist säga
utan fädernesland, men utan eget bo, och måste uppsöka ett
fremmande hem för att hvila den trötta vingen. I afseende på min
utkomst behöfver jag dock ej oroa mig, ty, tack vare grefvens
frikostighet o.Ii godhet, har jag hopsparat ett ej så obetydligt
kapital, hvilket tillika med hvad jag kan förtjena med min pensel,
som allt betydligt tagit upp sig, bör vara tillräckligt för mina små
behof. Också funderar jag på att hyra mig ett par rum i
Stockholm i ditt grannskap och sålunda skapa mig ett eget litet hem.
Men, ack, det hemmet blir ändå bra tomt och ödsligt, ty
in-geu saknar mig när jag går bort, ingen småler mot mig när jag
återkommer, ingen kärleksfull blick sprider sitt solljus deröfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
