- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Femte årgången. 1863 /
36

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

Tvångalöst sväfvande kring, vi suga, likt biet ur blomstren,
Lifslust och mod och växande fröjd ur hvart förmål vi skåda.
Men om v et an dets lust, om forskningsbegäret oss drifver,
Snart för vår blick naturens dolda mysterier yppas;
Oenesis, urskrift till Profetens skapelseböcker,
Öppnas och blad efter blad förtälja oss skapelsens under:
Allt hvad oss oklart var, allt dunkelt, beslöjadt och gåtlikt,
Ljusnar med ens och blir klart, och sänkta i stilla
begrundning

Blir oss himmelens fröjd ett stegradt vetandes njutning,
Yppande mer och mer af Guds outgrundliga rådslag;
Medan törhända till men skans väl oss tillåtes att nyttja
Kunskapens skatt, i det vi all forskning sof ra och rikta,
Stifta förbättrade lagar och ge åt mennisko snillet
Klarnande aningar om allt vetandes mål. Men om åter
Stilla vårt väsen hän mot den himmelska kärleken drages,
Lösas i skäraste lågor vi upp och svinga allt högre,
Famnande städse hvarannan, burna på kärlekens vingar,
Uppåt alltjemt mot den Eviges thron, der stilla vi bida
Herran vår Gud, så tjenande blott i kärlek, för kärlek.
Sjufallt saliga vi, om så vi få bida och tjena!
Englarnes jubelsång skall i rhythmiska toner förkunna
Högljudt f ör hvimlande rymder vår fröjd, vår berusande glädje,
Syner sig te för vår blick af outsägelig ljuf het,
Himlarne skådeplats bli för kärlekens heliga under.
Tills dess lifvande kraft har besjälat verldsaltets massa,
Mejslande ut ur dess väldiga block förädlade typer,
Högre begåfvade än i skönhet, i styrka, i godhet,
Danande så en ny jord och nya, lycksaliga himlar.

Månne ej då äfven vi få födas på nytt till ett bättre,
Högre och renare lif, till en onämnbar are sällhet?
Och när jag viss deruppå, i osviklig tillförsigts fasthet,
En gång befriat mig från det förgängliga, falnande stoftet,
Månne ej då en högre, en skönare lott mig beredes,
An jag med färglösa ord förmått här beskrifva † O, sägen
Får jag ej hoppas då ett lif, ett lif efter döden,
Högt öfver allt, jag förmår nu tänka och be, eller anaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1863/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free