Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
vanligen i våra föreställningar associera honom med årets
skönaste tid. "Vid ■ ankomsten är han ofta ganska mager — derifrån
det fransyska ordspråket: maigre comme un coucou — men som
han har en förträfflig apptit, när han kan erhålla sin
älsklingsspis, larver, blir han på sommaren rätt fet och frodig, samt
anses i södra Europa såsom en stor läckerhet. Då våren fördröjer
sig hos oss, så att göken anländer innan träden löfvas och
sålunda sjunger på bar qvist, förespår landtmannen ett hårdt år.
I medlet af Juli upphör han att gala, tystnande, som det
säges, när han ser den första höstacken. Den verkliga orsaken
är likväl den, att honan vid den tiden lagt alla sina ägg och att
fogeln börjar bereda sig till flyttning. I Augusti och September
ställer han åter kosan till varmare länder; de äldre gökarne flytta
vanligen tidigare än da yngre. I England har man en liten vers,
tydande på hans flyttning och vanor, som lyder sålunda:
In April, I April
Come lie witt. Han komina vill;
In Mag, Och Maj lång
He sings all dag. Hörs hans sång,
In Jutte, Juni se’n
He alters liis tune. Förändras den;
In July, Juli då
He prepares to fly. Han flytta må;
Come August, Augusti sist
Go he must. Bort förvisst.
Gökens vanor och lefnadssätt hafva i alla tider gifvit
orni-thologerna mycket att fundera på. I motsats till sina likar af
det befjädrade slägtet, bygger han sig ej bo, utan gökhonan
lägger sina ägg i andra foglars nästen, öfverlemnande åt deras egare,
så väl att utkläcka som att uppföda gökungarne. Många
hypo-tlieser hafva blifvit uppställda for att gifva en förklaringsgrund
till den likgiltighet för sin afkomma, som göken sålunda tyckes
ådagalägga, men jag tror ej, att vetenskapsmännen ännu äro fullt
ense o:n, hvilken är den rätta. Somliga tillskrifva den en
egenhet i fogelns kroppsbildning, hvilken skulle göra det svårt för
honom att rua äggen. Andra och senare forskare härleda den från
den långsamma utvecklingen af gökäggen, hvarigenom den tid,
sora göken tillbringar i sitt egentliga hemland, vore
otillräcklig, i händelse gökhonan sjelf rufvade och utkläckte sina ungar,
hvilka ej skulle vara i stånd att anskaffa sin föda, då instinkten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
