Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
manade de gamla att ombyta vistelseort. Troligen ligger en djup
visdom till grund tor denna ännu outredda naturhemlighet,
troligen är den en at’ de många omsorgsfulla anordningar, ett af de
många bevisen på den aldrig tröttnande vård, som den Allgode
och Allsmäktige egnar alla sina skapade verk. Och iakttagelserna
af denna omsorg om det ringa, som äfven manar oss till "trohet
i det lilla", är, som en af våra utmärktare vetenskapsmän yttrar,
just "naturforskningens herrligaste del; ty den höjer tanken från
det skapade till Skaparen, som tillika med lifvet skänkte den
vårdande instinkten" *).
Göken är ej af sällskaplig natur, trifves helst för sig sjelf,
samt lefver ofta i fejd med sina likar, och hatas af de flesta
andra foglar, ja, äfven småfoglar förfölja honom stundom skriande.
Hanen flyttar vanligen tidigare än honan och uppsöker gemenligen
sin gamla vistelseort, der han gör sig till herrskare öfver ett visst
område, inom hvilket han ej tål någon medtäflare. Kommer en
annan gök inom de gränser den förste utstakat för sin besittning,
bortdrifves han med näbb och klor. Naumann, en af Tysklands
berömdaste ornithologer, omtalar i anledning häraf i sin
Naturgeschichte der Vogel Deutschlands följande drag ur gökens
historia , hvilket äfven kan tjena till att lemna någon upplysning i
afseende på dess ålder.
"I en liten skog i grannskapet af min bostad, hade jag
under en lång följd af år bemärkt en gök, hvars sång på ett helt
egendomligt sätt skiljde sig från hans likars. Ar efter år
igenkännande hans egendomliga sätt att uttrycka sig, har jag
fullkomligt öfvertygat mig om, att denne samme gök ej mindre än
25 år egt sitt sommarresidens i nämnde skog. Ett år fördröjde
han sig, hans plats intogs af en annan och jag sörjde min gamle
vän såsom död. Men en vacker dag igenkände jag hans
välbekanta stämma och snart derefter blef jag vittne till en
fruktansvärd strid mellan den rättmätige herrskaren och usurpatorn, hvarur
den sistnämnde likväl gick såsom segrare. En förlikning tycktes
dock ingås mellan dem båda, hvarigenom besittningen delades i
tvenne lotter, men ve den, som öfverskred gränsen och vågade
sig in på den andres område."
Ehuru göken äfven blifvit sedd på skogfattiga orter,
uppehåller han sig företrädesvis i skogiga trakter der ban, sittande i
en trädtopp uppstämmer sina locktoner, kuku, kuku, under det
*) Nilsson: Skandinavisk Fauna. Första bandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
