Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
Snart äro våra planer för dagen uppgjorda och kort efter
det vi intagit vår tidiga frukost sitta vi alla tre till häst, eller
rättare till åsna, och trafva friskt framåt genom den lilla
stadens lifliga gator, till en del prydda med ganska ståtliga hus.
Vår väg för oss derpå genom frodiga ängsmarker och böljande
sädesfält utmed den hvitskummiga snöfloden, tills vi i skuggan
af en tät skog, i saktad fart börja bestiga höjden, som leder
upp till Montanvert. Solen bränner hett nere i dalen och
skogens svalka är välkommen för både oss och våra åsnor. Snart
lemna vi dock åter dess skydd, då vägen svänger åt venster
uppåt den höga branten, derifrån vi se dalen långt under våra
fötter, begränsad af höga, endast vid foten skogbeklädda berg
och genomskuren af den strida Ameiron&oden, i hvars
mångfaldiga krökningar byar, kyrkor och enstaka landthus synas
infattade. Väl synes färden äfven här litet svindlande; det går
dock an, så länge vi ännu ha dalen med dess kända föremål till
ögonfäste. Men snart blir vägen brantare och smalnar till en
trång stig — gif akt! åsnan snubblar! nej — det var blott en sten
soin halkade uudan hans fötter. Annu några minuters
ansträngande ridt, så brant uppåt, att vi måste böja oss ned öfver
åsnornas hufvuden för att ej förlora jemnvigten, och vägen
kröker tvert kring en klippa, som dittills skymt utsigten. "Eli!
lien irisieur et m’dames!" utropar guiden och hejdar ett
ögonblick åsnorna: "V’là la mer de glace!" och med svindlande
blickar beskåda vi djupt, djupt under våra fötter, "ishafvets" prakt.
På yttersta branten af bråddjupet gå mulorna som vanligt, och
när vinden fattar i de långa ridklädningarne synas vi sväfva
öfver en gapande afgrund. Öfver allt, hvart vi se — endast
hopade massor af is, än i skyhöga svartnade stalper, än i klara,
djupblå klyftor, än i vidsträckta, vågformiga, skrofliga ytor,
brutna af djupa remnor, allt infattadt i en ram af vilda
klippbranter och i fonden begränsadt af ett snöberg.
Säg! gör ej den präktiga glacieren skäl för namnet?
Fordras det väl mer än den allra måttligaste portion af
inbillnings-gåfva, för att under dess böljande ismassor föreställa sig ett
vredgadt haf, som, medan det vräkt sina brottsjöar i vildt raseri,
på en gång genom något plötsligt trollslag blifvit bundet under
en jernhård viljas lag och nu i vanmäktig harm rasar mot
isbojan, som fängslat det? Ts! hör du ej hur de vreda böljorna
ännu knotande sorla i djupet? Hör du ej hur de kämpa, de som
andra, en kamp för frihet, för ljus, för luft? Hör du ej hur de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
