Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
sjunga en sång, också de, med det kända omqvädet: "Bråck
förtryckets boja!" Och bojan bräcks, och ljus och luft tränga ned,
men blott sparsamt, här och der, i djupa remnor — ungefär som
hade man huggit upp några små gluggar på fängselmuren. Den
blekblå isen skimrar lika hård och obeveklig i den brutna
reninan och i djupet brusa de otämjda vågorna med samma döfva
förtviflan. Men slutligen samla de på en punkt alla sina
krafter, suga näring ur sjelfva oket, som trycker dem och bryta sig
så med våld fria. Se, der borta, hur den vilda massan störtar
fram ur den svartblå isklyftan och kastar sig sen öfver en ny
isstalp i en yrande kaskad nedåt dalen, der den under namnet
Arveiron bildar en biflod till Arve. Se hur vackert isen skiftar
i blått, i grönt, i grått, i svart, och se hur solstrålarne bryta
sig i granna regnbågar mot kaskadens dansande skumperlor.
Men se ej för länge, ty det underbara skådespelet bländar, och
som vägen blir allt brantare och mulorna om möjligt ännu
envisare att söka sitt fotfäste på den allra yttersta kanten af
bråddjupet, så behöfva vi hafva alla våra sinnen samlade för att
"gärder notre éqinlibre", som guiden uttrycker sig. Efter en stund
befinna vi oss dock alla helbregda uppe på den lilla bergsplatå’n,
som man kallar Montanvert. Här lemna vi våra mulåsnor,
beskåda den präktiga utsigten öfver glacier’n, klättra utför branten
ända ned till stranden af ishafvet, titta nyfiket ned i dess djupa
remnor och följa med afundsamma blickar en tropp vandrare,
som med skodda isstafvar i händerna anträdt färden öfver
gla-cieren till den motsatta skogsbranten, åtföljda af ledsagare,
hvilka medföra stegar, att läggas som broar öfver de bredaste
remnorna.
Vår väg går åt ett annat håll och sedan vi gjort ett
hastigt besök i Vhospice de Montanvert, der vi träffa ett ungt
svenskt par ute på sin "bridal trip", begifva vi oss till fots
utför bergsplatån, för att uppsöka vår guide, som gått förut med
mulåsnorna. Men vi ha ej hunnit rätt långt förr än vi plötsligt
stanna vid anblicken af ett sällsamt uppträde som en Teniers
eller en Wouverman skulle skildrat förträffligt under namn af en
resandes rast. I förgrunden af taflan synes en guide med sin
mulåsna, båda i djup sömn lägrade bredvid hvarandra: till
venster ses en äldre man, halfliggande på en berghäll med en bok
i handen, och högt öfver honom en ung gosse, klättrande som
en stenget bland klipporna. Till höger åter se vi tydligen
taf-lans hufvudperson, en äldre, mycket korpulent och starkt echauf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
