Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
hel dag, och göra fotvandringar med dem uppåt dalen, der den,
genomskuren af den strida floden, ligger omgärdad på ömse
sidor af höga bergväggar, såsom hade den med dessa naturliga
befästningar velat värja sig för den anstormande snöjätten
der-bortom, omgifven af sina glänsande drabanter. Det har dock
icke lyckats, ty befästningarne äro på otaliga ställen
genombrutna af fiendens förtropper — glaciererna, hvilka ända ned till
dalbottnens friska gräsmatta fyllt brècherna med sina ismassor,
stapplade på hvarandra i tusen vexlaude färger och skepnader,
hårda, ogenomträngliga — orörliga skulle man vilja tillägga,
om man ej visste, att de i sjelfva verket äro i en ständig, men
omärklig rörelse. Gläder de Bossons fängslar isynnerhet ögat, och
medan vi beundra de pittoreska formationerna och den klara
djupblå färgen af dess höga isstalper, berättar vår ledsagare
åtskilliga äfventyr, som träffat resande och deras guider, dels vid
vandringarne öfver glaciererna, dels vid bestigandet af Mont Blanc,
hvarvid, oaktadt alla försigtighetsmått, ej sällan menniskolif
spillas. En af dessa berättelser gällde en ung guide, söm
spårlöst försvunnit — kanske densamme, hvars döda kropp man
nyligen funnit i en af glaciererna vid Chamounix, fullt bibehållen och
orörd af förgängelsen och hvilken några gamla personer — på
en kompass och en anteckningsbok i hans rensel — igenkände
såsom en guide, hvilken år 1829 ledsagat några resande upp till
spetsen af Mont Blanc, men som under klättrandet uppför en
isbrant förlorat fotfäste och nedstörtat i det bottenlösa djupet.
Men har du nu, käre läsare, fått nog af Chamounix, så kan du
tidigt nästa morgon följa oss på återvägen, intaga en lätt frukost
i det sista värdshuset i dalen och i fräsande vino d’Asti bringa
snö-hjeltarne en afskedsskål. Har du blifvit begåfvad med ett
deltagande hjertelag, så kan du öfva det på den unge Albions son,
hvilken, smärt och blond som en fördrifven sparris, hvilar sina
trötta lemmar i soffan derborta, i en ställning som närmar sig
den upp- och nedvända. Väckt af våra röster, rusar han dock
upp helt yrvaken och berättar sin sorgliga historia med ett barns
godmodiga naivitet. Han hade med sin unga syster — tahing a
nap over head just now *) lemnat father and mother i Martigny
för att göra en ridtur bland bergen. Han hade i går haft en
delicious journey och liighly admired the sublime Alp scenery**)
*) Hon tar för närvarande en lur här uppe.
**) En herrlig resa och högligen beundrat det sublima alpsceneriet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
