- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Femte årgången. 1863 /
337

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

337

— men ack! all lycka är förgänglig; och sà hände det sig, att
det föll den unge herrn in att lemna sin häst och till fots
tillryggalägga en del af vägen. We had a hot day, you knowl *)
and — en uttrycksfull åtbörd utvisar, att John Bull tillåtit sig
att aftaga rocken och gå i skjortärmarne. Men — hvad händer!
han hänger rocken öfver armen — in the wroiuj direction, you

know **) plånboken låg i fickan och–men tiden skyndar, vår

guide ropar! Kom, låtom oss fortsätta färden norr ut öfver de kala,
skoglösa bergen, pustande i den brännande solhettan, för att
sedan njuta så mycket mera af en halftiminas rast, utsträckta i
gräset vid brädden af La Barbérine, hvars fallande vattenmassa
svalkar med sitt blotta ljud, under det dess brutna silfverpelare,
kringdansade af gycklande regnbågar, erbjuda ögat det mest
uppfriskande skådespel. Men åter ropar oss guiden, pekande med
varnande åtbörder på några vid horizonten uppstigande svarta
moln. Vi följa hans vink och rida snart i frisk fart framåt den
pittoreska vägen öfver Téte Noire, utmed en brusande fjellström,
än under vilda öfverhängande klippor, än genom det vackraste
skogssceneri, än åter uppåt branta klipphöjder, derifrån den
underliggande dalen visar oss de mest omvexlande taflor. Men se!
himlen mörknar allt mera — molnen skocka sig öfver våra
hufvuden tills de synas nästan hvila pä skogstopparne — en och
annan tung droppe börjar redan falla — icke kan jag vara nog
ohöflig att uppehålla dig i regnväder! Farväl derför, käre läsare!
När himlen klarnat, kommer jag kanske och hemtar dig till en
ny utfärd, i fall du ej tröttnat vid den gamla reskamraten

Esseide.

XXXIII. — "VAR MILD!"

(Efter engelskan).

Var mild mot alla — re’n på jord
Låt kärlek spiran föra!
Må ej ett hårdt, ett bittert ord
Hvad godt du gör förstöra.

*) Vi hade en het dag, som ni vet

**) Åt orätt håll, ni förstår.

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1863/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free