Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Detta var verkligen närmare sanningen, än någon hade
föreställt sig; saken var den, att han förbyggt sig, men, som han
var för stolt att draga in på staten, hade affärerna en tid gått
baklänges. Benton var betydligt intecknadt och den stora
förlust dess egare led genom eldsvådan fullbordade hans ruin.
Miss Dennys iidla hämnd inskränkte sig dock ej till att gifva
honom och hans dotter ett hem. Hon hjelpte honom äfven med
sitt klara omdöme, sina aflarsvanor och sitt "förträffliga
räkne-hufvud"; hon öfvertalade honom att utarrendera Benton till en
granne, som önskade utvidga sitt åkerbruk, och att sälja
återstoden af sina boskapshjordar; hon visade honom, huru han
genom god hushållning så småningom skulle kunna afbetala
skulden på sin egendom.
"Och sedan, kusin Stougliton", brukade hon tillägga, "skola
vi bygga upp huset igen och slå oss till ro der."
Mr Stougliton smålog svagt — ban började anse kusin Maria,
som han nu kallade henne, såsom ett non pius ultra af förstånd
och vishet, och att tala med henne om affärer var for honom en
outtömlig källa till nöje. Ja, hennes sällskap blef honom
småningom alldeles oumbärligt, och da ett år efter eldsvådan, Georg
och Anna inbjödo honom att komma och dela deras hein i
London, blef hans svar nekande.
"Nej, nej", sade han. "Jag kan ej lemna kusin Maria, jag
skulle aldrig veta någon reda på mina affärer, om jag det gjorde."
Anna blef bedröfvad, ty hon kände att det var hennes pligt
att vårda sin fader på hans ålderdom, men Miss Denny
bortskämtade hennes skrupler.
"Du ser, barn", sade hon, "att jag ej har tillräcklig
sysselsättning och jag tar hellre vård om kusin Stougliton, än jag läser
Madame de Sevigné på egen hand. Dessutom", tillade hon med
sjelfkänsla, "har jag sjelf förvärfvat hvad jag eger och har
derföre full rättighet att använda det, som jag behagar. Det är ett
företräde som vi, ogifta qvinnor, ega framför de gifta."
"Jag är säker på att Georg —" började Anna.
"Tyst, tyst, min unge", utbrast den lilla, lifliga qvinnan,
"och lemna oss, gamla flickor, denna ringa tröst. Naturligtvis äro
vi i alla andra fall högligen beklagansvärda, ehuru jag för min
del tror, att en qvinna kan ställa värre till för sig än att sjelf
förvärfva sitt uppehälle, skulle hon ock söka det i en bod!"
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
