Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
ning af grunddragen i de båda arbetena, med särskild betoning
af de punkter, som beröra sjukdomsämnena inom samhället, allt
detta beledsagadt af en och annan jemförande eller vägledande
anmärkning.
Vi göra då början med Familjen af Janet.
Janet nöjer sig icke med den gamla klagan: »samhället är
sjukt!» han vidgar den och säger: tiden är sjuk! och företar sä,
i samråd med andra läkare, sjukdomens diagnos, skärskådande
dess symptomer och spårande dess frö tillbaka ända till
föregående slägten. Efter denna återblick betecknar han det 17:de
århundradet såsom det troende, det 18:de såsom det förnekande
och det 19:de såsom det tviflande9 och anser sig dermed hafva
funnit fröet till sin patients invecklade sjukdom.
En bekant vattenläkare plägade säga till sina patienter:
»Sjukdom? hvad är det för prat? Allt hvad ni kallar sjukdom
är endast ett kroppens bemödande att bli frisk.» Något sådant
skulle man kanske kunna säga äfven om denna vår tids
grundskada, och något ditåt säger också Janet. Han tror icke på alla
dessa beskärmelser öfver tidens elände, som pessimisterna sa
gerna uppstämma. Ilan älskar sin tid med något af samma
känsla som han egnar sitt fosterland, men han är på samma gång
djupt känslig för så väl den enas som det andras svagheter och
iyten. Om tviflet är tidens sjukdomsfrö, så är det dock af
mycket olika art. Det kan vara till lifs, då nemligen »när
det föregår forskningen och leder till pröfning (vi skulle sagt
öfvertygelse); — det kan vara till döds, då när det kommer af
förslappning och alstrar oförmåga af ali tro. Tviflet under denna
sista fonn yttrar sig i leda, i hän och i en vild förstörelseanda,
tills det slutligen förtärt allt och ingenting annat återstår för
tviflaren än orgien eller sjelfmordet.
Att, oin ej böta, dock mildra detta tidens och samhällets
onda är i Janets tanke familjens uppgift. Familjen har
visserligen sitt ursprung i en känsla, som icke är fullt ren (hvad
f’örf:n kallar »den med rätta så misstänkta kärleken»); men hon
renar den medelst pligten och gar sedan sjelf att rena samhället.
Familjen har för det sjuka samhället samma uppgift som
barm-hertighetssystern för den lidande menskligheten. »Likasom den
senare får hon ej tveka att med sina rena händer förbinda de
gräsligaste sår, eller att, värnad af sin egen oskuld, intränga
med renande och läkande medel i lastens och brottets förpestade
boningar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
