Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
ros for en digter; ti at »digt» og »lögn» tit bruges som enstydige
ord, er ikke noget tilfældigt i språget. Men hvad Malmström
sang, det ej alene mente han, det trode han på fuldt og fast,
som man tror på en salighedssag. Derför er han præget af så
dybt et alvår, endog hvor formen er skæmtefuld. Derför er
han også præget af så hellig en sædelighedsfölelse; og værdt
er det at huske, at det er netop denne digter, som (ved
årsskiftet 1844) har sunget »Till de ungci»:
»Med bröst och panna utaf hamradt stål,
med andens skarpa klinga vid din sida,
gack ut att kämpa för ett högre mål,
om mod du liar för detta mål att strida!
om du har sanning, så haf tillförsigt;
om inre frid du har, gack trygg din bana.
* För ljuset offra dig: det är din pligt,
om du en gång har svurit ljusets fana.
En hvar sin bana har, det säges så:
en hvar sin tro, en hvar sitt mål att hinna.
Högt öfver alla står ett mål ändå,
för hvilket alla hjertan måste brinna.
Det heter sanning: var de vises tröst
mot våld och väld uti förtryckets tider.
Det heter sanning: var den gudaröst,
som ledde härarne i ljusets strider.»
Om kamp taler han her, og til mænd vei nærmest. Om
sejr taler han i »Segrarinnan» til kvinden; ti
» . . . der böner brinna
mellan tårefloder,
heter hjelten Qvinna,
heter segrarn Moder,» —
og sandere end i dette lille digt har vei sjældent kvindestordåd
været skildret. — Sand er Malmström også i sin udmaling af
naturen og af det virkelige liv. Overlæsning med brogede farver,
udpyntning med överflödige ord forekommer næppe så almindelig
hos ham som hos de fleste digtere i samme tilfælde. Allerede
i yngre år (1839) har han i »Fiskarflickan vid Tynnelsö» skildret
den lyse nordiske sommernat så naturtro, at Kullberg, hans
efterfölger i Svenska Akademien, med rette sagde om dette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
