- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
15

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

Genom denna handling af hustrulig subordination "quand
mëme" representerar Ulrika Eleonora inom statslifvet
höjdpunkten af den passivitet — det frivilliga uppgifvande af sig
sjelf — som vi betecknat såsom utmärkande för lTOO-talets
qvinnor. Att den ursprungliga sjelfständigheten, om ock mer
och mer bunden, dock ännu låg qvar på bottnen af den svenska
qvinnokarakteren och verkade, än på ett förstulet sätt genom
smicker och ränker, än öppet, i förening med de vackraste
qvinliga dygder, än åter trotsande både sed och rätt på ett sätt
som påminner 0111 den gamla hednakraften — derom vittnar
månget drag, så väl i historien som i slägtkrönikorna. Till de
mörka bilderna höra vissa hoffavoriter, en del af partimännens
fruar under frihetstiden, den s. k. Pintorpafrun m. fl. Till de
ljusare räkna vi — utom Margareta Ascheberg, Charlotta Taube
m. fl., hvilkas historia tillhör ett följande utvecklingsskede —
Christiana Juliana Oxenstjerna samt Margareta Gyllenstjerna.

Den förstnämnda öfvade intet inflytande utåt, men
intager dock en ej ovigtig plats i den svenska qvinnans inre
historia såsom den första, hvilken vågat påyrka qvinnans rätt
att sjelf förfoga öfver hjerta och hand, och, med
bibehållande af den renaste qvinliga värdighet, men i strid med
lagen, också begagna sig af denna rätt. De inre strider hon
utstod innan hon kom till insigt af det rätta, och det lugn och
den ädla värdighet, hvarmed hon sedermera försvarade sitt
handlingssätt inför brodern, gifva lika hög tanke om hennes
hjerta som hennes karakter. Ett tyst medgifvande af hennes
rätt innebäres också i det afvisande, broderns anklagelse, ehuru
stödd på lagen, mötte, äfvensom ock i den tillgifvenhet och
aktning, som visades den, till en simpel pastorsfru förnedrade,
liögborna grefvinnan, af många medlemmar af den förnäma slägten.

Margareta Gyllenstjerna, Arved Horns hustru, visar sin
sjelfständighet och sitt värde genom den ädla ovilja hvarmed hon
afvisar hvarje försök att förmå henne att till fosterlandets skada
inverka på mannens åsigter, och den trohet hvarmed hon
bistod honom i lians fosterländska sträfvanden.

Dessa exempel af sjelfständighet, vare sig missriktad eller
berättigad, tillhöra dock undantagen; sjelfförnekelsen, så i åsigter
som handling, blef mer och mer regeln.

De båda grundelementerna i den svenska qvinnokarakteren,
som under föregående utvecklingsskede syntes sträfva till
jemnvigt, visa nu en bestämd öfvervigt af vekheten, och dermed

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free