- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
73

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73

"fader, eller Nered Jarl den gamle, fast de hafva varit mycket
"visa män".

Då vi veta, att Harald hårfagers ätt varit den mest
krigiska i Nordanlanden, hafva vi stora skäl att antaga, det Hane
smalnäsa och Nered, hvilka för öfrigt icke lemnat något spår
efter sig i sagorna, varit allt annat än hjeltar, hvadan denna
för konung Sigurd Syr temmeligen bittra helsning visar, att den
gifta qvinnan hade makt till mycket, hvilket den ogifta aldrig
ens skulle tänkt på att våga.

Vi må nu sålunda icke förundra oss öfver, att Sigurd Syr
icke kände sig synnerligen tilltalad af sin hustrus helsning, helst
han icke hade så stora anledningar att ens vara den nu så
mäktige stjufsonen bevågen. Denne, med sitt anborna krigiska
lynne, hade nämligen under sin uppväxt spelat den fredlige
stjuffadren spratt på spratt. Så hade han en gång redan vid
12 års ålder, då Sigurd Syr skulle ut och rida, sadlat upp en
stor bock och fört fram i stället för konungens häst. Och
Sigurd Syr hade mer än en gång klagat öfver sin hustru, Olofs
mor, som icke låtit honom tukta örnungen i uppväxten, såsom
denne behöft. Nu fann han emellertid skäl uti att lyda sin
hustrus vilja, ikläda sig sin praktskrud och högtidligt taga emot
den komne; ty nu hade pojken blifvit en hjelte, och stjufsonen
drog in i föräldrahuset såsom den mäktigaste mannen i landet på
sin tid, såsom en man, inför hvilken stjuffadren sjelf måste
ödmjuka sig, så konung han än var. Och hvem hade gjort Olof
till en sådan man? Utan tvifvel hans eget mannamod och hans
stora tapperhet; men, se vi närmare på saken, måste vi äfven
erkänna, att just dessa egenskaper blifvit hos honom fostrade
ej af en man utan af en qvinna. Sin egen fader, konung
Harald grenske, hade Olof aldrig sett. Ej heller hade Sigurd Syr
satt svärdet i hans hand, utan det var Asta, bondedottren från
de norska Upplandens dalar och tvenne på hvarandra följande
konungars maka, som gjort det. Denna Asta, som fostrat sin
son att med svärdets rätt kufva alla Norges småkonungar och
göra hela landet till ett, samt att sedan i detta samlade rike
bringa hedendomens qvarlefvor på fall och befästa kristendomen,
denna bondedotter, Asta, har i häfdernas skildring en
förunderlig likhet med en svensk qvinna, som var bondedotter från
Götaland. Vi mena storbonden Skoglar Tostes dotter Sigrid, som
varit gift med konung Erik Segersäll, och som var moder åt
konung Olof Skötkonung, hvilken befästade kristendomen i Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free