Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
o
Vi skola nu se hvad konungen gjorde, da Astas sändemän
hunno honom. Sagan säger:
"Konung Sigurd Syr var ute på åkern, då sändemännen
"kommo till honom och sade dessa tidender samt Astas
tillrustningar i byn. Han hade der månge män, någre skuro korn,
"någre bundo kärfvar, någre körde hem kornet, andre lade det
"i hjelmar och lador; konungen och två män med honom gingo
"hit och dit, än på åkern, än dit, der kornet lades in. Så är
"sagdt om hans klädebonad, att han hade en blå kjortel och
"blå hosor, höga skor, bundna om benet, grå kappa och en vid,
"grå hatt, skärm för anletet, staf i handen, upptill försedd med
"en förgyld silfverholk, i hvilken satt en silfverring. Så är
"sagdt om konung Sigurds kynne, att han var en mycket driftig
"man, mån om gods och bo och rådde sjelf för hushållningen.
"Icke var han någon fåfäng man. Han var temmeligen fåordig,
"klokare än alle, som på den tiden lefde i Norge, och rikast i
"lösegendom, fridsam och förnöjsam".
Sådan var Sigurd Syr. Det är en ädel gestalt, som — vi
känna det på oss — är gripen midt ur verkligheten, och af den
eljest så krigsprisande sagoberättaren tecknad med synbar
aktning och målad med kärleksfull pensel. Sigurd Syr, denne
konungabonde eller bondekonung, var nästan alltigenom en
fridens man; men de fleste i hans ställning visste med lika
skicklig hand att föra svärd som plog, efter Ilåvamals rad:
"Vapnen sina
"vike en man
"ej ett fjät ifrån på fältet;
"ty ovisst är att veta,
"när på vägar ute
"spjutets spets kan tarfvas".
Men längre än till Sigurd sjelf räckte heller icke det
fredsstämda sinnelaget i hans hus. Redan om Asta, hans hustru,
säger sagan, att hon "var rask och storsint", hvarmed
sagoberättaren syftar på hennes håg och förkärlek för krigiska
idrottamän. Vi skola strax se det. Då sändemännen hunno
Sigurd, der ban gick på åkern, sade de, sedan de
tillkänna-gifvit stjufsonens, kung Olofs ankomst: "Asta bad oss föra dig
"det budet, att henne tycktes det vara af stor vigt, att du
förhåller dig stormanligen, och bad hon, att du skulle mer likna
"i ditt lynne Harald hårfagers ätt, än Råne smalnäsa, din mor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
