Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
tid anlände, tog Bergtora, Njåls maka, sin sonhustru vid
handen och ledde henne upp till tvärbänken och sade till Hallgerd:
"Var god och gif plats för denna qvinna!" "Jag gifver icke
"plats", svarade hon, "och vill icke låta mig trängas ned i vrån".
"Det är jag, som råder här", sade Bergtora, hvarpå Torkatia
"satte sig ned. Bergtora gick sedan hän till bordet med vatten
"till handtvagning. Hallgerd grep hennes hand och sade: "I
"passen dock godt till hvarandra, du och Njål; du har en
kartnagel på hvar finger, och han har intet skägg". "Det är sannt
"nog", sade Bergtora, "men vi låta icke hvarandra höra något
"ondt derför; skägg hade emellertid din husbonde Torvald, och
"likväl beredde du hans bane". Då sade Hallgerd: "Litet
gag-"nar det mig att hafva den raskaste man på Island, om du icke
"hämnas detta, Gunnar!" Ilan sprang upp, gick bort från
bor-"det och sade: "Hem vill jag fara; och bäst vore det, 0111 du
"trätte med ditt eget husfolk och icke i annan mans hus.
Dessutom liar jag att löna Njål för mången heder, och vill icke
"vara din kastekäpp (lekboll). Derpå drogo de hem".
Hela vintren var nu stilla och det led till alltinget på
sommaren. Den tidens sinnen kunde allt, men icke glömma. En
dag, eller ett år, eller tio år; det var detsamma. En ogulden
skymf måste hämnas.
Gunnar red till tings, men förrän han drog hemifrån, sade
han till Hallgerd: "Var nu stilla, medan jag är borta och visa
ingen ovänlighet mot mina vänner, om du får med dem att
göra!" "Trollen må taga dina vänner!" sade Hallgerd, och han
märkte godt, att det var icke lätt att skifta ord med henne.
Sedan han var borta, eggar hon en af husfolket, Svart, att
draga upp till skogen på Rödeskridas fjällsluttning och der
dräpa Kol, den yppersta af Njåls och Bergtoras husfolk. Då
gerningen är fullbordad, sänder hon bud till tinget derom.
Hvarje dråp måste antingen med de böter gäldas, hvilka den
förfördelade slägten kunde kräfva, eller också försonas med blod
mot blod. Sedan böter gifvits, skulle ingen annan hämnd
förekomma; men å andra sidan var underlåtenhet att kräfva böter
eller blod ansedd som den största uselhet. Gunnar gick nu till
Njåls bod, och omtalade sin hustrus gerning, samt gaf Njål,
såsom den förfördelade, rätt att sjelf bestämma böterna. Båda
vännerna voro djupt bedröfvade; men Njål kräfde det minsta,
blott 12 silfveröre. Ingendera af hustrurna blef belåten med
uppgörelsen. Under nästa ting tillsäger Bergtora sin huskarl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
