- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
84

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

Atle, att dräpa Kol, emedan hon hört att Hallgerd yfdes öfver
Svarts dråp, och att Njåls hus ej vågat kräfva högre böter.
Då Atle gjort gerningen, blef han orolig öfver hvad husbonden
skulle säga; men Bergtora svarade: "Han blir nog till freds
"dermed, och till bevis derpå vill jag säga dig en ting, att han
"nämligen har tagit de penningar, som vi fingo för trälen förra
"sommaren, med sig till tinget. Dessa skola nu blifva gifna
"för Kol. Likväl varnar jag dig för Hallgerds hämnd".

Nästa sommar kom turen till Atle, som Hallgerd lät dräpa
genom en man, som hette Roste. Böterna stego nu till 100
silfveröre; men Gunnar och Njål lofvade hvarandra, att ingen
af deras hustrurs ogerningar skulle bringa deras inbördes trohet
på fall. Och detta löfte höllo de manligen. Nästa sommar kom
turen till Roste, som dräptes på Bergtoras anstiftan af en man,
som hette Tord. Nästa sommar dräptes Törd af Hallgerds vän
Sigmund. Nu stego böterna till 200 silfveröre. Men nu finnes
det icke mera någon gräns för Hallgerds gerningar. Don går
som en furie från brott till brott och låter slutligen i Gunnars
egen närvaro höra nidvisor om den ädle Njål. Då blefvo alla
förskräckta och Gunnar var mycket vred, mon besinnade sig
dock. Emellertid frågade Hallgerd engång några kringstrykande
qvinfolk, som varit i Njåls hus, livad der förehades. "Jo, Njål
arbetar som bäst med att sitta stilla i högsätet", sade de.
"Hvad gjorde Njåls söner?" sade hon. "De hålla sig ju sjelfve
"för att vara så dugtige män". Då svarade qvinnorna:
"Skarp-"heden slipade en yx, Grim satte skaft på ett spjut, Helge
"fästade hjälten på ett svärd och Höskuld satte handtag på en
"sköld". — Vi ana nu hvad som hända skall. Njåls egna söner
taga nu oin hand sin moders sak att hämnas den sista
skymfen. Men det var icke mot Gunnar sjelf, som de rustade sina
vapen, ty de visste huru deras fader vördade honom; men mot
Hallgerds sista dråpsman, som nu icke längre var någon
tjenare, utan Sigmund, en af hennes fränder. Hämnden lyckas
ock. Nu eggar Hallgerd Gunnar, att taga böterna dryga; men
i tre år och på tre ting var han samman med Njål, utan att
nämna ett ord derom. Då räckte denne honom handen och
sade: "Länge nog har din frände Sigmund legat utan böter".
Då tog Gunnar sin väns hand och sade de i all sin manliga
enkelhet så rörande orden: "O, för länge sedan gåfvos mig
böter för honom". Och åter lofvade de hvarandra en obrottslig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free