- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
108

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

besvär ocli det besvär som en gång kommer öfver dig som ett
åskslag.

Gud signe vår lille Charlie, och gifve oss alla nåd att rätt
förstå hvad vi skola taga oss till med honom!

12. Kort jemförande öfverblick af Nordens skaldskap.

På några af runstenarne finnas troligtvis de äldsta verser,
soin i sin ursprungliga form ännu äro i behåll från Nordens
gemensamma forntid; de aldra äldsta runstenarne åter har man
velat föra tillbaka ända upp till 2:dra århundradet eft. Kr.
Med afseende på innehållet, icke endast på formen, äro dessa
verser dock näppeligen äldre än de äldsta bland bland de dikter,
som, mycket senare än affattandet, blifvit nedskrifna i deil
äldre Eddan, också kallad efter Scemund Sigfusson Frode (f.
1056 † 1133), och i den yngre Eddan, samlad af Snorre
Sturleson (f. 1178 † 1241). Med sann, enkel, djerf poetisk
lyftning tala dessa fornqväden till oss om våra fäder från hedenhös,
om deras gudatro och sedolära, strid i lifvet och lugn i döden.

I tidrymden från 1150 till 1263 affattades de isländska
sagorna. Den poesi, som blifvit insprängd i dessa egentligen
historiska skrifter, är också en skapelse af den samfälda
nordiska folkanden. Island, denna aflägsna sagoö, är sålunda på
samma gång minnenas vagga och framtidens hopp för det
samfälda Norden. Om också de nordiska bokmålen kunna
sägas vara grundade i denna tidrymd, talade och förstod man
dock öfver hela Norden det gemensamt fornnordiska tungomålet,
(ännu bibehållet såsom det isländska i allt väsentligt): Olaf
Hviteskald sjöng i danske konungen Valdemar Sejrs hall (omkr.
1241) och Sturle Tordson för den svenske Birger Jarl (omkr.
1265). I Norge begagnades fornmålet i skrift ännu intill tiden
för föreningen med Danmark och Sverige, då det i de andra
nordiska rikena redan länge varit aflöst af de nyare bokmålen.

Kämpa- eller folkvisorna tillhöra med samma rätt hela
Norden. Vid många af dessa visor är det omöjligt att afgöra,
om de hafva uppstått i Sverige, i Norge eller i Danmark. Med
afseende på tiden äro deras gränser ofta lika obestämda: några
synas vara kristliga ombildningar af de urgamla hedniska edda-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free