Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
dikterna; andra uppstå på sätt och vis ännu i den nyare tiden;
de flesta förskrifva sig dock från tiden omkring 1300-talet,
denna den nya folkandens gryningstid, då hedendomens töcken
ännu skockade sig i vråarna, medan den annalkande
reformationens första solstrålar redan genombröto den katolska kyrkans
brokiga fönster. Hvilken riklig näring för folkets lefvande känsla
och inbillningskraft!
I rimkrönikorna, de senaste medelåldriga frambringelser
af nordiskt skaldskap (fast sjelfva diktarten är tysk), se vi
deremot tydligare de två nordiska bokmålen skjuta ut likasom två
grenar från samma stain. Den danska rimkrönikan (utg. 1495)
svarar närmast emot den af de två svenska, som kallas Stora
rimkrönikan, och den slutar med berättelsen om
kalmarföreningens upplösning.
Från medeltidens slut intill våra dagar, en tidrymd af tre
och ett halft århundrade, hafva Sveriges och Danmark-Norges
skön-litteratur utvecklat sig på skilda vägar; i det senaste halfva
århundradet äfven Danmarks och Norges. Då roten och
stammen imellertid äro gemensamma, hafva grenarne ock esomoftast
utvecklat sig i jemnbredd med hvarandra: samma andliga kraf
hafva nästan samtidigt blifvit stälda till de skilda grenarne, och
hafva ofta funnit motsvarande redskap för sitt tillfredsställande.
Har utvecklingen icke sällan varit något längre framskjuten i
danska grenen, torde detta vara en naturlig följd deraf, att han
vetter mot söder, att han har varit närmast påverkad af det
stora verldslifvets andliga luftdrag. Motsatt synes förhållandet i
den aldra nyaste tiden, då den yngsta grenen, den norska,
halden snabbaste växten. Ar detta kanhända en följd deraf, att
den står den gamla edda- och sagoön närmast, också andligen
taladt? Äro det denna ös varma och fruktbargörande källor,
som återigen komma att utöfva sin kraft, nu, då Norden
småningom fått upp ögonen för sin andliga sjelfständighet och
derföre mindre än förut låter påverka sig från Södern?
Vid deri nyare tidens början är hela Norden länge så
upptagen af reformationen, att något egentligt skaldskap icke får
tillfälle att utveckla sig. Spiror till skådespeldiktning finnas
dock efter ett halft århundrades förlopp; Hegelund (f. 1542 †
1614) och flere danskar framstå först i nämnda riktning, men
öfverträffas senare af den svenske Messenius (f. 1581 † 1637).
De nynordiska sångmöerna äro ännu icke födda. Blott
oegent-ligen kan det sägas, att den danska ser ljuset, då söderjuten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
