Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Arrebo eller Æröbo (f. 1587 † 1637) skrifver "Hexaëmeron",
sånger öfver de sex skapelsens dagar, utgifven först 1661:
ämnet har från Frankrike tagit närmaste vägen till Danmark.
Härifrån har det senare blifvit üfverfördt till Sverige af Spegel,
som kallar det "Guds verk och hvila" (1685). Med större
skäl lär dalkarlen Stjernhjelm (f. 1598 † 1672) kallas den
svenska skaldekonstens fader. Både bos Arrebo och Stjernhjelm
finna vi dock, att icke endast inre omotståndligt behof till
att sjunga gjort dem till skalder; lust till att tämja det
mot-sträfviga språkämnet har medverkat i icke ringa mån.
Längtan till att gifva hjertats djupaste känslor luft i toner bragte
deremot Kingo (f. 1634 † 1703) till att utsjunga hvad som
bodde i hans innersta: lians "Andelige sjungekor" (1674)
öfvergår långt all tidigare dansk kyrkosång; nära samtidigt sjunger
Svedberg (f. 1653 † 1735), och i samband med vännen, den
redan nämnda Spegel (f. 1645 † 1714), lyckas det honom
genomdrifva antagandet af den utmärkta svenska 1695-års spalmboken.
Alla dessa skalder mötas i kärlek till modersmålet; och de två
sistnämnda äro just samtidiga med de två män, som utgåfvo
de första språkläror i modersmålet pa sjelfva modersmålet*).
Men kärlek till modersmålet kan icke skiljas från kärlek till
fäderneslandet. Peder Syvs samtida, Lavrids Koch, skref
fosterlandssängen "Danmarks dejligst vang og vænge", som ännu lefver
på folkets läppar. Vid den tiden sågo de flesta menniskor
fäderneslandet liksom personificeradt i konungen: Sorterup sjöng
om Fredrik IV, Dahlstjerna om Karl IX och Karl XII; bägge
hade väl något af den gamla kämpavisatonen qvar i bröstet,
men med hofsmicker var den dock utspädd. Såsom ett slags
motvigt till svulsten infann sig nu också satiren: Falster i
Danmark är samtida med Triewald i Sverige. De fyra sistnämnda
stå på öfvergången till en ny tidrymd, ja i vissa afseenden
redan i denna.
Med Holberg (f. 1684 † 1754) upprinner en ny dag i den
dansk-norska litteraturen och med Dalin (f. 1708 † 1763), något
senare, i den svenska. Bägge voro påverkade från franskan;
Holberg förstod dock bättre än Dalin att ombilda eller
omstöpa det lånta franska till nordiskt. I så måtto står
Holberg så långt framföre sin tid, att han tyckes stå alldeles en-
*) "Ben danske språgkoust" af Peder Syv (f. 1631 f 1702) utgafs 1G85 och
"Svensk språk- och skrifkonst" af Nils Tjällman (f 1718) utkom 1(>96.
Tidigare skref man språkläror i modersmålet på latin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
