Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
verldsåsigt; men detta kommer af hennes uteslutande hängifvenhet
åt en enda idé. I Susan Anthonys anlete gömma sig tusende
möjligheter för moderskänslans genombrott — ett genombrott,
som också verkligen skett, enär hon, såsom vi nyss anmärkte,
upptagit det 19:de århundradets qvinna till sitt barn.
Susan Anthony har blifvit kallad sjelfkär. Välan, säga hennes
vänner, om det är egenkärlek att i tjugo år hafva arbetat för
sin sak, hårdare än någon arbetsqvinna för sin dagliga utkomst,
och att omtala detta, för attdermedkalla sina trögare medsystrar till
verket — då är hon sjelfkär. Föga frågar Susan Anthony efter
hvad ni kallar henne, om hon blott ser sig i stånd att skörda
någon frukt, eller blott skönja något hopp om frukt af sitt arbete.
Det vanliga begreppet om sjelfkärlek är dock oändligt skildt
från det okonstlade, sjelfförsakande nit, hvarmed denna qvinna
begagnar sig sjelf till verktyg för vinnande af den sak, hon
hängifvet sig ät.
Allmänheten tillskrifver Susan Anthony en egenskap, som
eljest räknas till de öfvernaturliga. Hon är, säger man, allestädes
närvarande. Hvarhelst något är, som det heter, i "görningen" för
qvinnornas förmån, der är hon midt ibland dem, uppmuntrar, råder,
tuktar dem när så behöfs, och sätter vanligen saken i
förträffligaste fart. An är hon i sitt arbetsrum i lokalen för "The
Revolution"; än är hon i Boston, i Chicago eller kanske i Kansas,
för att öfvervara sammankomster, rådplägningar eller möten.
Frågar man huru en qvinna kan stå ut med så mycket,
svaras det: Susan Anthony tillåter sig aldrig att ha nerver, som
andra qvinnor. Hur skulle jag hafva tid till sådan strunt? menar
hon. Den himmel Susan Anthony åtrår är icke hvila, utan
verksamhet och arbete, — ett arbete så rastlöst, att det skulle
tillintetgöra de flesta andra.
Frågar man åter om hennes hängifvenhet för det ena könet
ej gör henne orättvis mot det andra, så kunna äfven hennes största
beundrare ej helt och hållet förneka det. Och det skulle i sanning
vara underligt om så icke vore. Ständigt beledd, förtalad, ja
förföljd af det kön, som säger sig vara qvinnans svurne riddare,
kunde hon, med den stränga rättskänsla som är henne medfödd,
ej undgå att till många komma i en fiendtlig ställning. Detta
har dock aldrig hindrat henne att inse och erkänna det rättvisa,
ja ädla bemötande hon rönt af mången upplyst och frisinnad man.
Miss Anthonys värsta fiender äro — sorgligt att säga — icke
män utan qvinnor. En och annan ibland dessa hafva trott sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
