Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
framme på alla stolar och luktade bresilja och fårull, och midt
på ulltygssoffan lågo mors glasögon och en del af "Peter Simpel".
"Nej, detta är nu för dåligt!" sade Susanna i det hon steg
upp. Hon städade sig sjelf med mera omsorg än någonsin förut,
röjde af sybordet, fick undan kammsakerna och lade alla
ulltygs-styckena i hög på en stol borta i hörnet med ett nytt
lärfts-stycke öfver. Först derefter tog hon fram kaffet och budade
modren på vanligt sätt.
Gumman kom in, som hon brukade vid denna tid på dagen,
i en kort stubb, ett oknutet lifstycke, hvarifrån banden hängde
och slängde, och en stor yfvig nattmössa med fristående krus.
När hon fick se Susanna så snyggt klädd, utbrast hon otåligt:
"Skall du ut i dag med?"
"Nej!" svarade Susanna saktmodigt. "Jag afsade mig
arbetet i går."
"Hvarföre går du och spökar ut dig och sätter bort tiden
med att kamma dig?"
"Jag har inte kammat mig sedan i söndags", sade Susanna
undfallande.
"Ny ställ!" anmärkte modren. "Ar du rent befängd?
Tänker du sopa en gång till?"
"Jag har inte sopat i dag, jag kom till att tycka att det
såg så otrefligt ut "med alla ulltygslapparna på golfvet, så jag
plockade upp dem och la’ dem på bordet der, innan jag tänkte
städa."
Men detta var för mycket. Modren strök alla ulltygslapparna
ned från bordet på golfvet igen, och utbröt:
"Du tänker inte på någon ny ställ, du, så länge mor din
lefver! Hvad som är godt nog åt mig, är litet för mycket åt
dig. Och det blir inte att latas och sätta bort arbetstiden med
finkamning och sopning två gånger om dagen."
Nu hade Susanna bra stor lust att börja gråta igen, men
hon hade tagit ett godt beslut i går qväll och sväljde modigt de
första tårarna.
Modren, som ej var van att se Susannas tåreflod så snart
utsina, kastade på henne en skarp blick och yttrade:
"Jag tror du trilskas."
"Nej, mor", svarade Susanna undergifvet. "Mor har så många
gånger sagt att jag gråtit för mycket och så vill jag bjuda till
att gråta mindre. Jag blef trettio år i går och jag tänkte på,
att det är tid att bli mor litet bättre till lags."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
