Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Gumman såg förundrad ut, kanske äfven något förlägen.
Men hon yttrade ej ett ord på en lang stund. Slutligen sade
hon, väl med den gamla skärpan i rösten, men dock
uppenbarligen i försonande mening:
"Ulltygslapparna kan du ju samla ihop igen, om det nu
skall vara så frökenfint."
An en gång höll Susanna på att gråta, men hon gjorde
det ej.
Fram på förmiddagen," under det hon satt och sydde på ett
klädningslif af svart orléans för en flicka borta i en rik
bondgård, kom Susanna att tänka på, att hon kanske varit litet för
hastig i går med den unga frökens klädningslif, derföre att det
var hennes, Susannas, födelsedag, och derföre att det då var
dubbelt smärtsamt att få tillrättavisningar. Vidare kom hon att
tänka på, huru betryckt den unga fästmön sjelf hade sett ut, då
hon kom in i rummet, innan pröfningen tog sin början. Kanske,
tänkte Susanna, hade hon sina sorger, hon med. I alla fall
kunde man väl inse, huru illa till mods den unga fästmön skulle
vara med siu osydda klädning, som hon ämnat öfverraska
fästmannen med den följande söndagen. "Det är allt synd, om hon
ingen får som hjelper sig", sade Susanna till sluts för sig sjelf.
"Jag kunde då väl gå dit åt i skymningen och höra mig för,
huru det låter."
Sjelf hade hon för tillfället, efter som det stundade till
Julen, så mycket arbete, att hon hade svårt att åtaga sig mera.
Men Susanna, som hade ett godt hjerta, fastän hon alltid saknat mod
att visa det, hade nu fått detta mod, sedan hon lagt sitt öde i
Guds hand i går qväll — icke på det gamla vanliga sättet, eller
med beräkning att Gud var till hands, när hon så ville, utan
menniskans eget bemödande — utan med fast föresats, att möta
hans kallelse och ge akt på hvarje vink.
I skymningen, sedan hon gjort upp eld och sett en vacker
brasa upplysa modrens rum och öfvertygat sig att gumman hade
det godt och väl, sysselsatt, som hon var, med slutet af "Peter
Simpel", gick Susanna derföre öfver till herrgården. Dà hon
kom in i kökskammaren, stod fröken just der sjelf och, med
stora tidningsmönster och en min af största förlägenhet, sökte
förgäfves foga framstycken och bakstycken tillhopa.
Hon var sä varm om kinden; hennes bruna hårflätor, som
lågo i kors och tvärs öfver nacken, hade halkat ned och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
