- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
365

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.365

fruntimmer, fru Marie Simon, hvars utomordentliga begåfning och
förmåga att bringa hjelp i det menskliga eländet visade sig, så
snart tillfälle erbjöds henne att utveckla dem i 1866 ärs krig.

Knappt voro de första drabbningarna i detta böhmiska
krig utkämpade, förr än hjertslitande underrättelser om det
gränslösa elände, som herrskade bland de sårade och sjuka,
spräd-des genom hela Tyskland. Då hade ännu icke den hjelp, hvilken
under så många former stod till buds i 1870—71 års
Tvsk-Franska krig, hunnit den organisation som sistnämnda år; den
frivilliga sjukvården i fält, för hvars utveckling ännu så
mycket återstår, kunde 1866 knappt siigas hafva tagit mer än de
första stapplande stegen, eller uträttat något mera än visat sin
goda vilja. De sårade blefvo från slagfälten transporterade i
ett tillstånd, som utsatte dem för de största faror och lidanden.
Åsynen af det tillstånd, i hvilket sårade återkommo till
Dresden, verkade som ett sönderslitande styng på fru Simons hjerta,
och hon tänkte: »inan måste föra hjelpmedlen till de sårade och
icke de sårade till hjelpmedlen»; ocli hos denna qvinna var
beslut och handling ett.

Ett ensamt fruntimmer, inskränkt till egna krafter och
medel, meu utrustad med seg vilja och fast tro, att på eller invid
slagfältet måste den första hjelpen komma de sårade till del,
begaf hon sig genast och allena till krigsskådeplatsen. Ingen
förening understödde hennes företag; livad hon sjelf egde och
hvad några vänner erbjödo, var allt hvad hon förde med sig.
Icke utan svårigheter erhöll hon af Sachsens generalguvernör
ett pass och kom så, medföljande en militärtransport, på
bondvagn till Königgrätz, just som slaget der var förloradt. livad hon
der under de svåraste förhållanden uträttade, huru hon hade
att kämpa, än mot misstroende, än mot fördomar, men hur
hon öfverallt uppträdde såsom hjelpande och organiserande, det
har redan hela den tidens tyska press enhälligt lofordande erkänt.
Den sachsiska sjukvårdsföreningen, uppmärksammad på hennes
åtgöranden, upptog och utnämnde henne också snart till sin
vikarie på krigsskådeplatsen.

Det utmärkta sätt, på hvilket hon utöfvade detta vikariat,
se vi ytterligare vitsordadt uti J. Naudorffs bekanta verk:
»Un-ter dem rothen Kreuz», hvarest (sid. 182) står att läsa om fru
Simon: »Vill man se hvad en beslutsam vilja och verklig energi
»förmå uträtta, vill man lära känna hvad lefvande kristendom
»i utöfuiugen är, så behöfver man blott efterforska detta frun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free