Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.366
»timmers verksamhet efter kriget. Ehuru van vid all den
be-»qvämlighet och sorglöshet välbehållna lefnadsomständighetter
»medgifva, ryggade hon icke tillbaka för något slags umbärande,
»svårigheter, ofta förknippade med stora och verkliga faror, än
»mindre för en, dag och natt, rastlöst fortsatt verksamhet.
Vecko-»tal uppehöll hon sig på ställen, der hela atmosferen var
för-»pestad och i trakter som upplifvades endast af skräckscener,
»villigt underkastande sig de brister och vedermödor som
åt-»fülja vistelsen i ett ödelagdt och fiendtligt land. På veckor
»fanu hon knappt tillfälle att ombyta kläder, än mindre att
»njuta någon egentlig hvila; ena stunden förrättade hon, med
»en barmhertighets-systers undergifvenhet, de gröfsta sysslor;
»den andra anförde hon, som kommenderande, en sjuktransport,
»och grälade sig fram mellan försumliga eller motvilliga
tjenstemän. Guds välsignelse följde henne i alla hennes företag.
»Man började med att uppmärksamma, men öfvergick snart till
»att högakta henne, att allt oftare söka hennes råd och hjelp.
»De försumlige fruktade hennes närvaro; de hjelpbehöfvande
»utbådo sig den. I hospitalen var hon en uppenbarelse, som
»kommer att tillhöra historien 0111 dessa märkvärdiga dagar, på
»hvilka man icke kan tänka utan att äfven erinra sig henne.»
Denna fru, som förut uteslutande haft med sina hvitvaror
och handelsbestyr att skaffa, och som alldeles oförberedd
öfvertog vårdeu af sårade, sjuka och döende, befann sig bland
dem just på sin rätta plats. Man kan nästan säga, att hon
af en egen underbar instinkt leddes, att i nödens stund skapa
utvägar, och utfinna det bästa som var möjligt att för tillfället
åtgöra. Ofta var hon djerf, men lyckades dock nästan i allt.
Så t. ex. visste hon förskaffa sig tillträde i de af preussarne
cernerade fästningarne, Königgrätz ocli Josefstadt, dit man efter
slaget släpat massor af sårade, och hvarest koleran nu utbrutit och
härjade så förfärligt, att de tvänne fästena i sjelfva verket kunde
sägas utgöra ett enda stort lasarett. Bland de der innestängda
befunno sig 200 sachsiska soldater, och det var dessa fru
Simon önskade få transportera till hemorterna. ITos
befälhafvaren för preussiska cernerings-corpsen utbad hon sig, och erhöll,
med stöd af det röda korset, utan svårighet tillstånd att, i
sagde ändamål, och åtföljd af nödiga transportmedel, nalkas
Königgrätz. Förvånad öfver hennes mod att inträda i den så
svårt hemsökta fästningen, biföll dess kommendant fältmarskalk
löjtnant v. Weigl genast hennes anhållan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
