Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.382
vara, och visade mig förnöjd, utan all undfallenhet. Ilade jag
visat mig rädd, hvem vet hvad som då kunnat hända!»
Följande dag for kolonnen genom skogen till Rethel; det
hette, att den hvimlade af franctireurer, en uppgift som, under
kriget, var stående om alla skogar i Frankrike.
Eskortsoldaterna laddade sina gevär. När forbönderna från Dauzy sågo
detta, framträdde de till mig och bådo mig vara lugn och utan
fruktan, ty, sade de, »ni har i Dauzy vårdat fransmän lika med
tyskar, och dessutom under er dervaro födt våra fattiga. Er
skall ingenting ondt hända, så länge vi äro med». — Detta var
åter ett fröjdefull drag af tacksamhet, som djupt rörde mig.
»Från Rethel fortsattes färden öfver Reims till Epernay,
på samma sätt, med reqvirerade forbönder och utan
anmärkningsvärda äfventyr. Men utsigterna att komma vidare ifrån
Epernay voro klena. Jernbanan var visserligen öppen, men för
många dagar helt och hållet upptagen af ammunitions-och
proviant-tåg; och ingen jernvägstjensteman frågade efter oss
fruntimmer. Dock! äfven här skulle tacksamheten hjelpa mig fram.
Då jag presenterade mig och klagade min nöd for
etappkommendanten v. P., svarade han mig med dessa ord: »det gläder
mig att nu ändtligen få tillfälle afbörda mig min tacksamhet
för den utmärkta omsorg, med hvilkeu ni vårdade min sårade
systerson 1866 i Ilorschanoves». Denna hågkomst besegrade
alla svårigheter, så att jag ännu samma afton expedierades med
alla mina sköterskor och förråder, upptagande 5 hela vaggoner,
på jernvägen till Tierry.
Utan uppskof återtog fru Simon här sin vanliga
verksamhet. Här på en af de betydligaste etappstationerna var
ofantligt mycket att göra; tillgång pä lokaler ringa eller alls ingen.
Men fru Simon hjelpte sig, som vanligt, fram genom alla
svårigheter. Frivilliga från Berliner Bau-akademien hjelpte henne
att på en fri plats uppföra en köksbyggnad, hvarom hon
skrifver: »mig fröjdade detta kök mera än det skönaste palats
deras samfälda arkitektoniska kunskaper skulle förmått
åstadkomma». Hennes glada och tilltagsna väsende gjorde mycket till
saken. Den som var vittne till det goda förstånd, soin här
rådde mellan den frivilliga sjukvården i fält, ocli alla de många
vederbörande på platsen, öfver- och under-ordnade, kunde icke
misstaga sig om att denna s. k. »Mutter» Simon, utgjorde
medelpunkten i det hela. Hon hade, så att säga, här skapat en
stor familj omkring sig, hvars alla medlemmar hvar i sin mån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
