Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.’583
bidrogo till familjens bästa och trefnad. Officerare, så väl som
soldater, kallade henne »Mutter», och hon var i sjelfva
verket en mor för hvar och en enskild som anlitade henne. Hon
saknade icke heller hvarken enskildt eller offentligt erkännande,
hvilket till och med ibland gaf sig högljudt tillkänna. Så
väldet t. ex. det 61 :sta regementet, som en dag hade en kort rast i
Tierry, och der fick syn på fru Simon, som var regementet väl
bekant från S:t Privot. Genast hette det: »Mutter Simon här?
Musikanter! fram med instrumenternas Sagdt och gjordt, och
medan fru Simon i sitt köks-palats sysslade som bäst med
grytor och kastruller egnade henne regementsmusiken utanför
en högtidlig »Ståndchen».
När längre fram jernbanan till Lagny blef farbar, förlades
hennes verksamhet dit, eller straxt bakoin belägringsarméen.
Härifrån försedde hon liospitalerna både när och fjerran med
förnödenheter, och förstod derjemte att, till och med på denna
helt och hållet i ruiner liggande ort, med otrolig möda och
omtänksamhet, skapa omkring sig en sorts hemtrefnad, hvars
improviserade komfort snart vann en ryktbarhet som förskaffade
henne sjelf icke ringa extra besvär. Esomoftast besöktes nämligen
Lagny af inspekterande generalspersoner och andra höga
herrar; alltid vid sådana tillfällen flög etappkonimendanten med
telegrammet i hand till fru Simon, som fick, åt sådane herrar,
antingen afstå sitt qvarter eller åtminstone för några timmar
lemna dem tak öfver hufvudet och mat.
1 synnerhet svara voro dagarne efter slagtningarne vid Brie
och Champigny, hvarifrån Lagny rigtigt öfversvämmades af
sa-rade. Men när dessa dagar voro överståndna närmade sig
ändtligen freden.
Slutet var nära! Sju fulla månader hade fru Simon med
sina sköterskor hållit ut. Hvad här ofvan om henne och dem
är anfördt kan blott gifva en svag föreställning om allt det, de
måst uthärda. Mer än en gång i fara för lifvet hafva de ej
sällan fått lära känna hvad nöd är, ofta, hvad umbärande
af allt eller det mesta hvarvid de från barndomen varit vana,
vill säga. På bondvagnar och jernvägar hafva de färdats, mer
än 200 mil, än under strömmande regn, än under glödande
som-uiarhetta och än åter i sträng vinterkyla. Det stora mål hvarat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
