Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
jag tänkte! fina och hvita som sammet. Jag håller hvad att
de små kanaljerna aldrig sytt ett styng i sitt lif", och dermed
gaf han de rosentoppade små syndarne en kärvänlig skakning
mellan sina egna stora och grofva näfvar till straff. "God
morgon sy-Annette! stig på, stig på! Ilär har jag en lärjunge åt dig,
min brordotter och myndling, fröken Ebba Stjernborg, som
ingen-ling önskar hellre" — och här gjorde den gamle skälmen en
gycklande grinmin åt den förstummade Ebba — "än att en gång
sjelf kunna sy sin brudklädning. Det är en ung dam, med god
helsa, vackra ögon och pengar i öfverflöd, hvars enda bekymmer
är hur hon skall fördrifva tiden."
Sy-Annette drog sitt gamla anlete till ett bistert smålöje,
tog den fina handen i sin för ett ögonblick, och släppte den
derpå, sägande:
"Också fjärilarne göra nytta på sitt sätt kan jag tro, men
gäller det ett stycke arbete, då menar jag att fru fasters fingrar
äro att föredraga".
Ebba skrattade ett ungt, klingande, sorgfritt skratt.
"Det ordet skall jag ha dig att ta tillbaka innan qvällen,
sy-Annette. Kom bara med till arbetsrummet och du skall få
se att mina stackars fingrar inte äro så dåliga som ni alla
tyckas tro".
"Se der", sade sömmerskan, då de båda efter en stund satt
sig tillrätta vid sybordet, och Ebba med en liten trotsig blåsning
i fingerborgen förklarat sig redo att börja. "Hon kan sy ihop
de der våderna; det tör väl vara allt hvad hon kommer ut med,
för så vidt hon inte har lust att fresta på ärmarne, då
klädnin-gen kunde bli färdig innan qvällen".
"Hvarför icke", smålog Ebba, trädde på sin nål och
började sy.
En stunds tystnad följde.
"Den sömmen blir inte färdig i dag, om hon sitter länge
och tittar i fönstret," sade sy-Annette. Ebba spratt till och
grep rodnande ånyo till nålen.
"Intet mycket att se på för öfrigt", fortsatte sömmerskan;
"bara Lotten — vackra Lotten, som hon hette förr i verlden.
Hon är från vettet, som hvar man kan se, och det bara för sin
egen elakhets skull kan man säga. — — Så-å! aldrig hört
talas om henne! Jag trodde annars inte det fanns en själ i hela
trakten, som inte kände till henne! Ilon är ju alltid ute och
drifver, kan aldrig vara still; ska hon nånsin ha en lugn stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
