- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Femtonde årgången. 1873 /
268

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268

spanad af högt vatten, och att Miggles var vår räddningsklippa.
Efter tio minuters guppande på en slingrande sidoväg, knappt
bred nog för diligensen att komma fram, körde vi upp framför
en tillbommad och brädbeslagen port, insatt i en tjock stenmur
af omkring åtta fots höjd. Tydligen var detta Miggles, men lika
tydligt var ock, att Miggles icke höll något hotell.

Kusken steg ned och försökte få upp porten. Den var
omsorgsfullt stängd.

"Miggles! Ohoj, Miggles!"

Intet svar.

"Migg-ells! Hör ni inte, Miggles!" fortsatte kusken med
stigande vrede.

"Migglesy!" instämde postiljonen med bevekande stämma,
"Ohoj! Miggy! Mig!"

Men intet svar kom från den synbarligen känslolöse Miggles.
Lagmannen, som slutligen hade fått ned fönstret, stack ut
hufvudet och förelade en rad af frågor, hvilka otvifvelaktigt skulle
hafva gjort alltsammans klart, om ban blott fått ett bestämdt
svar på dem. Men kusken undvek dem alla genom det enkla
genmälet, att "om vi inte ville sitta hela natten i vagnen, så gjorde
vi bäst i att stiga upp och ropa på Miggles så mycket vi orkade."

Vi stego upp och ropade "Miggles", först i korus, sedan hvar
och en för sig. Och när vi hade slutat, ropade en irländsk
passagerare pa taket "Maygells", hvaråt vi alla skrattade. Men midt
under det vi skrattade, skrek kusken: Sch! Sch!

Vi lyssnade. Till vår gränslösa förvåning upprepades från
andra sidan om muren först vårt rop "Miggles" och sedan
irländarens "Maygells".

"Märkvärdigt eko", sade lagmannen.

"Märkvärdiga, f— de stinkdjur!" röt kusken föraktligt. —
"Kom ut Miggles och visa dig! Var en karl, Miggles, och göm
dig inte sä der i mörkret, det skulle inte jag göra, om,jag vore
i ditt ställe, Miggles", fortfor Juba Bill, under det att han nu
dansade omkring i öfvermätt af raseri.

"Miggles!" fortfor rösten inifrån, "Oh! Miggles!"

"Hör på, min vän ... Mr Myghail", sade lagmannen, i
det han så mycket som möjligt bjöd till att mildra sträfheten
i namnet. "Tag då i betraktande hvilken ogästvänlighet det
är, att förvägra hjelplösa qvinnor skydd mot regn och oväder.
"Uppriktigt sagdt, min bästa herre ..."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:00:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1873/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free