Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
diverse föremål och ledde slutligen åter talet på den gamla
visan. »Det var en lång vis», sade hon. »Ole Bergenhem,
(farbror till hennes egen mormor), ha diktan för longe longe
se’n i tiden, och ho ä e rent stollrolig vis.» Hon mindes,
att den funnits tryckt i hennes »farshus». Nu hade hon litet
bättre minnt sig på den, och som hon ej kunnat få reda på
den tilltänkta sångerskan, erbjöd hon sig att läsa upp den så
långt hon mindes. Glad åt förslaget tog jag papper och penna
och upptecknade visan allt efter som hon anförde den, utan
att dock våga återge i skrift Dalbymålets alla
egendom-ligheter.
Stolvisau.
En stol är på jorden ett medel, som Gud
Bland andra har menniskan gifvit
Att lindra dess mödor, sen första hans bud
Af jämmer så öfverträdt blifvit.
Ho stolen uppfunnit, det vet man ej grannt
Om Adain den första månd vara,
Eli Jabal, som först den konsten på fannt
Tjäll bygga — jag ej vill försvara.
Nog liadd de för visso allt något hvarpå
De sig kunde sätta och hvila,
Når de hela dagen i släpet måst gå
Med spada, med yxa och bila.
Vi tro dock den stolen ej illa var grann
Af fägring, som konsten då röjde,
När Eva ho vackert satt inne och spann
Och Adam gick ute och plögde.
Ty stolen är nödig för liten och stor,
I hofvet för kongen allena,
I kyrkan för prest, i stugan för mor,
I köket för Maja och Lena.
Men om I vill veta hur tills det bar ut,
Att jag här om stolen så qväder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
