Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
män, stadda än i helga syner, än i nöd och ångest. Alen
skönast skåda vi en bild, en menniskoson, men stammande från
himmelen. Der skildras vidare Herrens nåd att frälsa fallet
menniskoslägte. —
Der ser en hvar sitt eget jag,
Der återspeglas menskolifvet,
Och menskan bär sin Faders drag,
Fast fläckadt, vrängdt, af synden rifvet.
Oss känner skriften.
Från Herrens ord en anda går,
Som strömmar frisk till menskans sinne,
Som tränger djupt, som hjärtat når,
Som danar om med kraft derinne.
Hur väldig skriften!
Detta omdanande, denna renande frigörelse af
fadersdragen i menniskans inre, återkommer ofta under olika uttryck.
Så heter det om bedröfvelsens ugn:
I den degeln beredd, din själ blir fri
Från trycket af främmande makter.
Der lossas guldet, som bodde i
Ditt hjertas fördoldaste aohakter:
Ditt bästa jag
I öppen dag
Skall bryta sig fram till Guds ära.
Sorgen stärker i mensklig barm det lif, som stammar från
himlen. Guds eld förtär det lumpna och förvända, lyfter
själens begär
Och främjar allt
Af duglig halt,
Som kan i ditt hjerta uppspira,
I en annan sång stegras denna känsla och tar starkare
uttryck:
»Derför, Gud,
På ditt bud
Må mitt hjerta krossas,
Att i dig förlossas.»
Tidskr. för hemmet. 25:le årg. Z:dra häft. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
