Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
kan i inbillningen samordna med en stor intellektuel kraft
eller med ett ädelt sinnelag. 1 vår erfarenhet tillhör
skönheten visserligen icke, så som den borde, mannens och qvinnans
begåfning lika allmänt som de fem sinnena. Skönhet är, till
och med hos den vackra, tillfällig, eller är, såsom någon sagt,
på sin högsta punkt och fullkomlig blott under ett enda
ögonblick, före hvilket hon är omogen och efter hvilket hon är i
aftagande. Men skönhet är aldrig alldeles borta från vår syn.
Hvarje anlete, hvarje menniskokropp antyder, så att säga, sitt
eget rätta och sunda tillstånd. Våra vänner äro icke sitt eget
bästa uttryck. Men låt de hjertan, dem de rört, vittna om,
hvilken magt som ligger gömd i dragen af dessa stofthyddor,
som uppstå och försvinna! Formens hemliga magt öfver
inbillningskraften och böjelserna öfverstiger all vår filosofi.
Första menniskoblick, vi möta, må väl förvissa oss om, att
stoftet är hölje för högre krafter än sina egna och att inga
lagar för linier eller ytor kunna någonsin göra räkenskap för
formens outtömliga uttrycksfullhet. Vi se hufvuden, som
vända sig kring ryggradens fäste, — ingenting mer; och
hufvuden, som tyckas vända sig kring ett fäste så djupt
grundadt som verldsaxeln, — så stilla och trygg och storartad
är deras rörelse. Vi se på vår umgängesväns läppar, om de
store mästarne i tanke och skaldskap äro förtroliga med eller
främmaade för hans själ. När vi råka honom, efter många
års skilsmessa, kunna vi läsa på hans panna, i fall han är
der vi lemnade honom, eller om han tagit stora steg åt något,
nytt håll.
Medan sålunda naturen och de glimtar vi uppfånga af
menniskan i hennes allmänlighet peka hän mot ett sant och
högt lif — ett hemlif motsvarande denna verldens skönhet
och storhet —, så lära vi i all synnerhet samma lexa genom
dessa bästa förbindelser med enskilda, dem hjertat i menniskans
bröst manar henne att ingå. Lyckligt skall det hem vara, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
