Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falköping. Wenersborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifligt erinrade mig om trollscenen i Friskytten.
Till venster höjde berget sin svartgrå hjessa emot
molnen, till höger öppnade sig ett bråddjup.
Hastigt ljusnar skogen som på bergssidan
beskuggade vägen, och jag varseblifver en hvit urhålkning
i berget, och hvita gestalter, sysselsatte med att
pålasta några åkdon. Ugglan i Friskytten
saknades ej heller. Högst upp på den hvita
branten satt en svartmuskig, groflemmad jättefigur,
på samma vis klädd som de andre och med ett
hvitt kläde bundet om de bruna, skäggiga
kinderne. Det hela var en så kallad limugn eller hvad
man vanligtvis kallar kalkugn. Små, torftäckte
kojor ser man öfverallt liksom intryckte i
fördjupningarne af berget eller inunder sjelfva de grå
klippmassorne, så att man fruktar att hvarje ögonblick
se dem krossade. Något vildare, mörkare, men
tillika majestätligare påminner jag mig ej hafva
sett. För en menniskohatare skulle denna nejd
vara en välkommen tillflykt. Ju mera man närmar
sig gästgifvargården Munkesten, ju mera
uppklarnar dock dess utseende. Till höger derifrån
uppreser nu Halleberg sin nakna, lodräta mur,
hvilken nedantill värnas af granar, som skulle det
vara omgifvet af lifvakt, dock ej för sin säkerhet,
utan sådan, som älskade, goda Konungar nyttja,
endast för att sätta riket i respekt och imponera på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
