Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Det nya samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156-
gifta sig med sitt offer, men fick välja mellan att
på detta sätt godtgöra sitt brott eller att
urstånd-sättas att åter begå ett dylikt. Om den ena eller
båda af brottslingarna var gift, blefvo båda
förvista från landet, såvida det ej kunde bevisas, att den
ena syndat af okunnighet.
Dessa lagar fingo icke slumra. Qvinnan
ställdes till rätta inför en domare och jury af sitt eget
kön, hvilka i allmänhet obevekligt häfdade den
skymfade qvinliga värdighetens rätt. Qvinnans
fällande medförde nödvändigtvis mannens. Det
starkare könet lärde sig derigenom att vara ytterst
försigtigt i umgänget med det kön, som så länge
ansetts vara männens lagliga byte.
Det sakernas tillstånd, som nödvändiggjort
sådana lagar, tillhörde imellertid en från den period,
hvarom jag talar, lika aflägsen tid, som den
palæon-tologiska är från vår. Förbrytelser, som samhället
nu lätt förlåter, hade blifvit faktiskt omöjliga, om
ej af annat skäl, så derför att tanken på dem skulle
hafva väckt en lika instinktlik afsky som bland oss
tanken på att äta upp ett spädt barn.
Som välståndet var allmänt utbredt, hindrade
inga finansiela svårigheter någon man att gifta sig,
så snart han uppnått laglig ålder. Svårigheten var
i många fall af ett helt annat slag — nämligen
svårigheten att få en hustru. På grund af
åtskilliga orsaker hade qvinnornas antal i förhållande till
männens oafbrutet aftagit, så att förhållandet nu en
tid varit omkring hundra mot hundrafem af trettio
års ålder. Följaktligen rådde liflig täflan om hvarje
till äktenskap ledig-flickas eller enkas hand. Enk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
