Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Niatas begäran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189-
väste förhoppning börjat blekna. ’Hennes man var
lika öm som någonsin och till och med ömmare,
emedan han såg, att hon var olycklig. Men äfven
han tycktes stundom i sitt hem känna saknad efter
det, de en gång förtröstansfullt hoppats på. Fastän
lion innerligt älskade honom, skulle hon gerna se
honom som en annans make, om denna stumma
längtan derigenom kunde tillfredsställas. Men som
detta ej kunde ske, återstod för henne intet annat
än att af sin så lyckligt lottade vän söka erhålla,
hvad Gud nekat henne sjelf.
"Detta bref", fortfor Utis, "afgjorde saken.
Enligt hvad som är brukligt i dylika fall, skall Niata
Diotha-Mornu tjena ett år, som det heter, för sitt
fosterbarn. Det vill säga hon kommer till oss och
stannar ett år hos oss. Hon är den första, som
mottager det späda barnet; det är hon, som helt
och hållet tager vård om det under moderns
lèd-ning. Vid årets slut begifver hon sig till sitt eget
hem med sitt fosterbarn, hvartill hon hädanefter
har samma rätt som en moder. Den verkliga
modern lider visserligen af skilsmessan; men med
kännedom om den lycka, hon skänkte en annan — en
lycka, som ingen bättre kan uppskatta än en
lycklig moder — och viss om att den lilla hvarken
kommer att sakna kärlek eller omvårdnad, qväfver hon
den känsla, hon betraktar såsom en blott sjelfvisk
saknad, och söker tröst i sina återstående barns
kärlek."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
