Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. En kyss och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324:
liar tillåtit Ismar — kyssa mig." De sista orden
tycktes kosta lienne stor ansträngning och åtföljdes
af en djup rodnad.
Yid dessa ord blef uttrycket i Hulmars blick,
som lian riktade på mig, strängt, mycket strängt.
Men utan att gifva lionom tid att tala, fortfor Heva
brådskande:
"Klandra honom icke! Det var helt och hållet
mitt fel. Jag — nästan bad honom göra det."
"Beva", sade hennes far, ännu mycket
allvarsam, men dock med synbar lättnad, "livad hör jag V
Förklara dig!"
"Jag kan knappt förklara, hur det gick till.
Men en mycket dåraktig tanke liade fått makt
öfver mig. Jag trodde, att Ismar icke älskade mig,
som — som han gjorde, när jag var Edith. Jag
kunde ej uthärda den tanken; jag visste knappt
livad jag sade."
"Eeva", sade hennes far, men nu mycket mindre
allvarsamt än förut, "du har verkligen gjort dig
skyldig till ett svårt fel, för hvilket qvinnorådet
strängt skulle tillrättavisa dig, om det komme till
dess kännedom. Dess medlemmar känna icke till
de särskilda skäl, som i hög grad ursäkta en sak,
som annars skulle vara oursäktlig. Jag kan just
ej klandra Ismar. Hur kunde man vänta, att han
skulle kunna stå emot en sådan uppmaning?
Kanhända jag i sjelfva verket är mera klandervärd än
någon af er. Men, mina kära barn", fortfor han,
"vi få ej dölja för oss, att I båda icke hädanefter
kunnen lemnas på egen hand som hittills. Du, Eeva,
har- gifvit Ismar en rättighet, som blott tillkommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
