Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oeh i ”Fram”, som kan anses
representera den mest ”marxistiska” formen
av vår svenska socialism, har
Fredrik Ström kännetecknat Lindhagen
som en kättare utan kättarekriterier.
Orsaken är kanske inte så svår att
finna. Striderna inom vårt parti ha
huvudsakligen rört taktiken. På det
området ha vi att söka det mått av
radikalism, som skiljer en del av ungdomen
från de äldre. Men denna radikalism
tycks icke sträcka sig till ett mera
ivrigt fasthållande vid alla marxistiska
teorier. Ty att Lindhagen i teoretiskt
hänseende vandrar just
”revisionis-mcns” vägar är otvivelaktigt.
Det är ett gemensamt drag för den
tyska, ”reformistiska” och den
franska, ”radikala” revisionismen, d. v. s.
syndikalismen, att de vända sig mot
den ödestro, som de finna i den
materialistiska historieuppfattningen.
Syn-dikalisterna uppge fullständigt-
försöken att utröna den ekonomiska
utvecklingens riktning; de tyska
revisio-nisterna vilja i överensstämmelse med
hela sin läggning blott modifiera.
Båda riktningarna äro ense 0111 att i
socialismen söka få in ett gott stycke
mera moral, än Marx enligt deras
mening skulle kunna vara med 0111. Ä
andra sidan kan det icke förnekas, att
de kretsar inom den tyska
socialdemokratin, som anses representera den
radikalare, mera ”ortodoxa” riktningen,
visat sig ganska oroliga vid varje
tecken till att något slags ”moralisk
socialism” liölle på att tränga in i
partiet. Man fruktar för att behöva
uppgiva socialismens
”vetenskaplighet” och en del av klasskampens
skarpa. Som vi se, är det just de punkter,
på vilka Lindhagens kritik i moralens
intresse sätter in.
Det är alltid med en viss tvekan man
ger sig in på en utredning av dessa
invecklade frågor. ”Lärdomen är alltid
ett välkommet och tacksamt ämne för
lärda försåt”, som Lindhagen
uttrycker sig. Men vi drivas ständigt av
våra praktiska behov över på
teoriernas område, antingen vi vilja det eller
inte.
Vad som delvis vållar striden och
förklarar de motsatta ståndpunkterna,
är den omständigheten, att problemet
socialism och moral innefattar en hel
rad skilda frågor, vilka icke alltid
hållas tydligt i sär. Den första skulle
kunna formuleras så här: Är
socialismen en moralisk fråga, d. v. s. äro vi
socialister, emedan ett socialistiskt
samhälle är mera moraliskt än det
nuvarande? Ännu mera allmänt:
Varför äro vi socialister?
Frågan torde förefalla de flesta
partivänner, som deltagit i agitationen,
ganska överflödig. Naturligtvis
angripa vi det nuvarande
samhällsskicket, emedan det framkallar onödigt
kroppsligt lidande och andligt,
moraliskt förfall. Vi sträva ’efter ett
socialistiskt, emedan vi tro det vara
högre och bättre.
Men, invänder kanske Lindhagen,
hur kan detta sätt att ge skäl för er
socialistiska ståndpunkt förenas med
den materialistiska
historieuppfattningen? Säger inte Kautsky,* att denna
historieuppfattning ”fullständigt har
avsatt det sedliga idealet såsom
riktning givande faktor i den sociala
utvecklingen och lärt oss att härleda
våra samhällsmål uteslutande ur
kunskapen om de givna materiella
grundvalarna”. Och hos Pannekoek, en av
de mera bemärkta marxistiska radika-
* Ethik und jnater. Gesehielitsa-nff. S. 140.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
