Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST [VIGFORSS: SOCIALISM OCH MORAL
99
lerna, läsa vi detsamma :** ”Det, är
alltså fullständigt oriktigt, när man
säger, att kapitalismen bör upphävas
och ersättas med en bättre ordning,
emedan den är dålig och orättfärdig.
Tvärtom måste det heta: emedan
kapitalismen kan upphävas och en bättre
ordning är möjlig, därför är den
orättfärdig och dålig. Vår propaganda
stöder sig också alls icke på harm
över kapitalismen, utan på insikten i
de nödvändiga tendenserna hos den
kapitalistiska utvecklingen; vi påvisa för
arbetarna, att en varaktig och
väsentlig förbättring av deras läge icke är
möjlig inom kapitalismen.”
I dessa uttalanden äro väl nu de
olika problemen icke klart hållna i sär.
Om Kautsky och Pannekoek vilja
framhäva — och det är säkerligen en
av deras huvudpunkter —, att vi icke
ur vårt moraliska medvetande kunna
konstruera upp ett en gång för alla
givet socialt ideal, så ha de obetingat
rätt. Även om vi tro på möjligheten
för alla människor att enas om en
högsta moralisk princip, t. ex. ”den
allmänna välfärden” eller ”samarbete
för tillvaron av fria oeh
likaberättigade mänskor”, så kunna vi likväl
erkänna, att de former, i vilka denna
högsta princip kan förverkligas, måste
växla, allteftersom de materiella
förhållandena förändra sig. Vi kalla icke
längre vårt samhällsideal för det enda
riktiga eller fullkomliga. Vi säga
endast, att under nuvarande
produktionsförhållanden kunna våra
föreställningar om ett mera moraliskt
samhällsskick förverkligas endast i
socialistiska fonner. Detta är en av de
punkter, på vilka marxismen betecknar ett
framsteg över den äldre ”utopiska”
socialismen,
* Etliik nnil SoziaKsnras. S. 19.
ilen i de anförda yttrandena ligger
utan tvivel något mer. Det verkar
förvånande att läsa ett så klart
förnekande av att vår propaganda skulle
stödja sig på moraliska skäl, ”på
harm över kapitalismen”. Av egen
erfarenhet veta vi alla, att vår dagliga
agitation är över bräddarna fylld med
moralisk harm. Och den, som ger sig
tid att tänka igenom Pannekoeks ord,
skall utan tvivel finna, att ieke heller
han gjort sig fri från moralen. I
samma ögonblick han förnekar den, talar
han om att en ”bättre ordning” än
den kapitalistiska är möjlig.
Oklarheten har väl sin grund däri,
att i detta varför vi äro socialister
ligga inneslutna tvänne frågor
a v h e 11 och hållet olika
innebor d. Den ena är den rent
vetenskapliga, den enda marxismen
egentligen sysslar med. Vilka orsaker är
det, som förklara det socialistiska
idealets uppkomst och utbredning?
Varför har det vunnit sådan styrka just
nu, och varför är det just
arbetarklassen, som blivit dess bärare? Ja, ännu
mera. Vad är det, som gjort var oeh
en av oss till socialister, vi som nu
drivas till att tänka över dessa problem?
Och när den vetenskaplige socialisten
funnit svaret på dessa frågor i den
ekonomiska samhällsutvecklingen, som
utan att vi veta det formar våra idéer,
så anser han saken vara klar.
Men det återstår ett spörsmål, som
ingen av oss kommer ifrån, då vi
upphöra att förklar a vad som sker och
övergå till att försvara vårt
handlande. Antingen det gäller
ett meningsbyte med motståndare
eller en uppgörelse inom oss själva,
kunna vi endast försvara våra handlingar
eller önskningar genom att påvisa, att
det ena målet är bättre eller sämre än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
