Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiker, känner sig skyldig att säga det
rent ut. Visserligen är ju överskattning
av en stor ande i och för sig en
jämförelsevis tilltalande och ofarlig synd.
Men den som överskattar en
litteraturkritiker. den överskattar i regeln
ock de personer denne oförtjänt prisat
och underskattar de av denne
oförtjänt nedsatta.
Detta är bakgrunden till den
märkliga kritik över en kritiker, som
professor Bengt Lidforss under titeln
August Strindberg och den
litterära Nittiotalsre k
larn e n först i Arbetet, sedan i
små-skriftsform offentliggjort. När jag nu
i anslutning därtill vill göra några
randanmärkningar till Levertins
kritiska verksamhet, vill jag betona, att
jag icke tilltror mig kunna värdesätta
Levertins kritiska verksamhet i dess
helhet. Vad jag här försökt är blott
att antyda hans kritiska begränsning.
*
Ilos Levertin är stilen icke
något yttre. Han har själv flera gånger
med hänförd vältalighet prisat
språkets skapande makt, och tjusningen i
hans stil var ett av huvudskälen till
hans litterära inflytande. Hans språk
var poetiskt. Han ville genom deri
stämning, som låg över orden, på en
genväg föra läsaren in i det skildrade
verkets stämning. Han har i det
avseendet åstadkommit underbara ting.
Man erinre sig blott den symbol han
givit för Dalallmogens religiösa läng
tan, när han i sin granskning av Selma
Lagerlöfs Jerusalem frågar, om ej en
av de underjordiska strömådror, som
enligt sagorna kunna förbinda sjöar
oändligt långt från varandra, också
kan gå mellan Siljan och Genesaret.
En enda dylik bild fäster den
granskning. vari den står, för alltid i minnet.
Därtill kommer det behag, den
kvickhet. som lyser ur nästan allt vad Le-
vertin skrivit och räddar stilen från
det vackras fara, faddheten.
Just den lätta blomsterdoft, som på
detta sätt sprides över Levertins språk,
insöver emellertid både hans och
läsarens kritiska vaksamhet. Det är
obestridligt,, att stilens glans ofta
trubbat Levertins blick för språkets logik
oeh bildernas samstämmighet. B. L.
har anfört en hel rad exempel härpå,
mestadels ofrånkomliga, stundom
visserligen fällande, men blott inför det
lilla fåtal, som-verkligen har uppövad
stilkänsla, stundom också onödigt
stränga. Men om än B. L :s samling i
någon mån skulle kunna inskränkas,
kunde den å andra sidan ökas. Så
t. ex. säger Levertin * en gång om den
aristokratiska personlighetsidén, att
den var ӌrsgammal (i st. f.
årsbarn) med den första civilisationen”
och en annan gång talar han ** om en
”Kannstöpare med naturen själv till
lera”. Eller vad sägs om detta:
”denna spänstighet inför de stora
ögonblicken, efterföljd av trötthet och
vankelmod under det vardagliga
arbetets långt mindre fordrande men
också mer vardagliga tider”?*** Man
skulle nog kunna uppleta flera
ofrivilliga smålustigheter, såsom
”prinsen-äventyrsriddarens... erövrarfantasier
över de stora fyllda remmarna”,****
men det tjänar ingenting till. För att
rätt bedöma Levertins stil måste man
nämligen minnas, dels att hans skrifter
utgå vos efter hans död, alltså ej kunde
granskas av honom själv, dels att en
stor del av dem utgjordes av
tidningsartiklar, och att i en större mängd
sådana bevara full stilriktighet torde
vara en uppgift, som mänskligheten
kommer att lösa avsevärt sena,re än
flygproblemet.
Men 0111 man alltså i viss mån kan
ursäkta Levertins stilblomster,. är det
icke dess mindre nödvändigt att man
blir klart medveten om deras för»-
* Diktare och drömmare, s. 10r>.
** Svensk Litteratur, T 265.
*** a. a. II 213.
**** a. a. I 74.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
