Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en större sak att härska och
förstöra än att hushålla, producera,
ekonomisera. Av vad slag voro de
”bragder”, för vilka vi ännu i dag
med brinnande entusiasm prisa våra
nordiska förfäder i forntiden?
Krigiska eller ekonomiska? Gällde det att
arbeta och hushålla, eller gällde det
att mörda, röva, bränna och förstöra
och göra slavar?
Man hade ännu ej uppfunnit den
nyaste tidens sociala konst: att h ä
r-s k a i samhället genom att leda
dess ekonom i, enligt mer eller
mindre strängt ekonomiska, men i
grunden alltjämt vida mer
privat-ekonomiska än social ekonomiska
principer.
* #
#
Då en individ, samhällsklass eller
nation med omedelbart våld eller
förmedelst en ursprungligen på våld,
erövring eller långsam inkräktning
grundad rättsordning tvingar en annan
individ, samhällsklass eller nation att
arbeta mer än den eljest skulle göra
och att avstå en del av arbetets
frukter åt tvångsutövaren — dä
föreligger utan tvivel ett slags arbetsdelning,
en funktionsdelning. Att organisera
andras arbete är att producera —
även om man aldrig tar ett verktyg i
handen. Att tvinga andra till
merar-bete, är att producera, ty man
stegrar produktens kvantum utöver vad
den eljes skulle uppnå. Att avtvinga
producenterna en så stor del av deras
arbetsprodukt, att de nödgas öka sitt
arbete för att ha något att leva av,
är också ett sätt att öka
arbetsprodukten — att producera indirekt.
Visserligen kan det ha förekommit,
att ett relativt lågt stående men
krigiskt bergs- och rövarfolk lyft tribut
från ett fredligt och idogt
slättbygdens folk eller inkvarterat sig för
beständigt hos detta samt levat på dess
arbete utan att dettas avkastning
stegrats. I stället kan ju det
undertryckta folket ha gått tillbaka i sina
materiella och andliga
levnadsstandards. Någon materiell
merproduk-tion bleve då icke resultatet av det
ena folkets maktutövning över det
andra, och det vore omöjligt att
beteckna maktutövarna som producenter ur
s o c i a 1 ekonomiska synpunkter. Men
väl vore de att betrakta som
producenter ur p r i v a t- eller klass
ekonomiska synpunkter — ty då jag
regelmässigt vinner mitt uppehälle
genom att med vapen i hand avtvinga
det från producenten, har jag med
mitt vapen ordningsenligt producerat
mitt uppehälle åt ra i g.
Det finnes således alltid en
möjlighet att beteckna det sociala
förhållandet mellan en tributpressande klass
eller nation och dess offer såsom ett
arbetsdelningsförhållande. Ena
gången kan man visa, att
tribututpressarens sociala verksamhet ökar den
totala arbetsprodukten. Andra gången
kan man anlägga den rent privat-
eller klassekonomiska synpunkten och
vidhålla, att den som med sitt svärd
utvinner sitt uppehälle ur en annan
klass eller nation, han ”arbetar” med
svärdet, i det han framkallar en
annan social fördelning av
arbetsprodukterna än eljes skulle existera.
De båda fallen uppvisa viktiga
olikheter ur social ekonomiska
synpunkter, men äro i verkligheten
naturligtvis så sammanflätade med
varandra, att oftast ingen tydlig gräns
mellan dem kan uppdragas. I många
fall hava europeiska rövarfolk höjt
både hushållningen och kulturen, då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
